Ordningen återställd (nästan)!

Jag trodde verkligen att jag och barnen hade klarat oss från magsjukan när det hade gått närmare en vecka från att pappan blev sjuk. Sen började det.. Alice kräktes natten till söndagen (förra helgen). Precis då vi hade lagt oss och jag skulle få en hel natts sömn hörde vi hur det plaskade till i hennes säng. Lilla gumman, hon var alldeles grön i ansiktet när hon hade kräkts färdigt i handfatet på toaletten. Jag duschade med henne och sedan somnade hon gott i sin renbäddade säng och sov hela natten. Jag och Olivia flyttade då in i vardagsrummet igen för att hålla oss på avstånd, vi som nyss hade flyttat tillbaka in i sovrummet igen.
Efter det blev inte Alice sämre annat än att matlusten var borta och hon mådde nog inte så bra men åt ju lite iallafall och drack bra. Olivia var som vanligt.
   Natten till måndagen bröt helvetet ut! Jag vet inte när jag var så dålig sist. Händerna krampade på mig så att jag inte kunde böja fingrarna och jag svimmade inne på toaletten och vaknade när Erik kom in efter att ha vaknat till ett himla liv där inifrån. Hela måndagen var jag död. Bortdomnad i hela kroppen och kunde inte ens gå. Erik var hemma med barnen resten av den veckan också... Och som om det inte var nog så blev Olivia dålig natten till tisdag, då kräktes hon men bara lite. Sedan hade hon hemsk diarré i tre dagar. Så fort man fick i henne minsta lilla sked med vätska eller mat så gick det bara rakt igenom. Jag var så rädd att vi skulle behöva bli inlagda men på fjärde dagen repade hon sig och nu är det bra igen. Nu hoppas jag för guds skull att det inte kommer tillbaka igen. Fy!
 
Det blev otroligt lite vila för mig när jag var sjuk eftersom att Olivia var dålig samtidigt och det var fullt upp hela tiden. Jag har liksom inte fått tagit igen mig och tålamodet är verkligen nere på botten nu. Samtidigt så är Olivia världens gnällspik just nu. Hon har förresten fått en tand uppe nu också och det är nog fler påväg så jag förstår om det är jobbigt för henne men jag önskar jag kunde dela mig i två bara för en liten halvtimme eller så ibland. Så att ena halvan kunde gå iväg och sova eller vad som helst och den andra kunde ta hand om barnen. När man inte orkar med sig själv för att man är helt slutkörd så blir hela omgivningen påfrestande och jag blir så förbannad på mig själv för att jag inte orkar! Jag vill ju vara världens bästa mamma till mina barn HELA tiden... Både jag och Erik skulle behöva ett litet break, typ sova en natt på hotell, gå på SPA, soooova.. Det tror jag skulle vara väl behövligt för oss båda. Men är man en fattigjon så är man..
 
Så det som gäller nu är att försöka få så mycket sömn som möjligt för att komma ikapp så att dagarna kan bli som förut igen med en pigg och glad mamma och glada barn. Det funkar ju inte om jag ska sitta här, nu har jag slösat en och en halv timmes sömn på att sitta här...
 
 
I fredags när Sofia var här satte vi upp hyllorna ovanför barnens sängar och det blev så bra!
 
 
Och jag fick rosor av min man bara sådär. Då blir man glad i själen!
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

"-Det är två barn i magen!"

En blogg om livet som tvillingmamma.

RSS 2.0