Idag flydde vi det här pestsmittade hemmet och tog en heldag i Birsta. Jag och barnen träffade våra kompisar Viktoria och Linn och det var så härligt att bara strosa runt och bara vara. Såna människor värdesätter jag högt. Som jag bara kan vara mig själv med och slippa fundera så mycket. Vi bara är liksom.

   Pappan i huset mår bättre. Han har inte varit upp på huset något mer sedan igårkväll och han sover mest hela tiden. Jag hoppas det är över nu för hans del. Det har nu gått drygt 30 timmar sedan det bröt ut och än mår jag och barnen bra men jag tänker inte ropa hej. Vi får se hur natten blir.

   Barnen var som vanligt världens snällaste och de satt och tittade på allt folk och alla saker som fanns. Vi var in på Toys r us och där fick de en liten BRIO leksak av mamman som de glatt satt och lekte med. Sedan tänkte jag att vi skulle kika in på Barnens hus babykväll. Men tjena, det var fullsmäckat med folk. Det hade jag inte räknat med men jag fick tag i lite kläder till barnen och två superfina filtar (fast vi har hundra stycken redan).
   Ja, det blev en bra dag mitt i allt elände. Allt tack vare min nya vän. Tack för det! Du är guld värd. Utan dig hade vi suttit här och ruttnat bara.

 

Sov gott!

 

Jaha! Som jag hade längtat efter den här dagen då mamma och pappa skulle komma... De kom ju, det var jättekul. Mindre kul var ju att Erik kom hem med magont. Jag fattade ju direkt att det handlade om magsjuka men han själv trodde att det berodde på hunger. Jag blir så sjukt less och besviken. Jag trodde verkligen att vi hade klarat oss men tydligen inte. Han har spytt som en gris ikväll och ligger ensam inne i sovrummet nu. Stackars älskling! Jag och barnen har flyttat ut i sovrummet och jag spritar allt jag ser för jag vill fan inte åka dit och jag vill ABSOLUT INTE att barnen ska åka dit på den där skiten. Nåja, tiden får utvisa hur detta utvecklar sig. Jag var in för en stund sedan och frågade om han ringt och sjukanmält sig till jobbet och får till svar att: "Nä, men jag åker och jobbar imorgon." Jaja, jag kan inte styra över honom. Det är hans beslut. Tur att han sitter ensam i en lastbil och inte kan smitta andra iallafall men jag tror faktiskt inte att han kommer kunna åka och jobba imorn. Iallafall, det slutade ju med att mamma och pappa vände direkt och for hem igen. Precis när middagen var klar och allt. Jag bröt ihop på köksgolvet men det är bara att ta nya tag. Det kändes bara så jävla skit när de ska åka bort och jag ville att vi skulle få umgås hela dagen.

 

Nu ska jag diska undan och sprita lite mer, bäst att få undan allt utifall jag åker dit...

 

Idag och igår har vi haft turen att få ha pappan hemma över lunchen. Otroligt skönt att få lite sällskap mitt på dagen och lite matningshjälp nu när mina händer är som döda fiskar. Annars idag har jag lyckats städa lite i köket. Slängde bort en full IKEA-kasse med diverse rat. Det känns alltid som en stor lättnad när man får slänga bort sånt som man inte har användning för längre.

 

Jag börjar ta slut... igen! Det har varit en lång period nu med ganska mycket missnöjda barn. På dagarna är det ganska mycket gnäll och missnöjsamheter. Det gör nog ont och irriterar i tandköttet, jag antar att det är fler tänder på väg. De bajsar massor, iallafall Olivia. Hon var så röd i rumpan i helgen för då hade hon bajsat i sömnen och legat så i jag vet inte hur länge. Stackars liten, det var ju jättelängesen vi behövde byta någon blöja på natten. Nu är det röda borta och det är skönt. Mina barn har ju knappt haft några problem med det förut så det är som nytt för mig. Båda två kryper och ålar omkring här nu och de håller sig inte längre bara i ett rum utan i alla så det gäller att hålla lite koll. Olivia reste sig upp mot sängkanten imorse, upp på knä, och har gjort ett par gånger på dagen också mot andra saker på golvet så det dröjer nog inte länge innan hon står på benen. Alice reser sig också upp på knäna och de stod båda två vid bollhavet en dag här och tittade och lekte med bollarna. De utvecklas i en rasande takt nu och jag kan inte ens föreställa mig att de varit så små och hjälplösa och bara har legat still förut. Det är så kul att se när de lär sig nya saker, samtidigt som det går för fort...

 

Jag själv då? Man glömmer liksom bort sig själv och kör bara på. Nu har smärtan i ryggen vid sticket från ryggbedövningen vid förlossningen kommit tillbaka men nu på vänster sida om kotan istället för höger. Det är en brännande smärta och den är JOBBIG! Jag trodde den var borta nu!! Utöver det så har händerna börjat domna bort igen och det är det mest frustrerande av ALLT! Händerna behöver man till allt och man kan inte göra något utan händer och när jag sitter och matar mina barn och händerna bara domnar och dessutom så är det gnäll och grin för att något är fel, då är det frustrerande och jag vill bara kasta mig själv in i en vägg! Varför kan inte jag fungera som en normal människa för? Jag är faktiskt inte alls gammal...
Sen är jag av naturen faktiskt en människa som inte ber om hjälp så ofta, men jag kan erbjuda min hjälp till någon annan och då blir det väl lite så att jag tänker att andra som är intresserade och som bryr sig kanske erbjuder sin hjälp till mig? Men nu har man väl förstått här att hjälpen inte kommer så då tar man sig i kragen och frågar efter den men får ett nej. Vad blir resultatet av det? Ja men då frågar man ju inget mer då... Man kan ju tycka att utomstående närstående borde känna att hjälpen borde erbjudas iallafall, speciellt om det handlar om två små barn..

 

Jag vill inte säga att det är så sjukt jobbigt med tvillingar och bla bla bla för det är det inte. Jag blir ledsen när folk "tycker synd om" mig... Det är för fan inte synd om mig. Jag är världens lyckligaste som får chansen och äran att få två barn på samma gång och jag älskar det. Det är inget jobbigare för mig än för andra. Det finns hur många som helst med "bara" ett barn som har ett "jobbigare" barn än vad mina är tillsammans. Jag säger bara att när det är gnälligt så är det två bebisar som gnäller, om jag sitter med en ledsen bebis i famnen och den andra blir ledsen och jag är ensam, då är det en annan sits för mig än för de som har ett barn. Om båda barnen sover, vaknar de ju aldrig till samtidigt. Den ena kan vakna, får tutten, somnar om. Den andra vaknar, får tutten, somnar om osv. Alltså mindre sömn till mig.. Ibland skulle det vara skönt om någon bara kom hit och erbjöd sin hjälp, utan att jag bad om det. Så att jag kände att det finns stöd och någon som faktiskt tänker på att en förälder kan vara trött och utarbetad ibland. (Ni som är här ofta och erbjuder er hjälp behöver inte ta åt er av det här såklart!) Mina barn är nu 9,5 månad gamla. Vi har kört på och vi har varit helt utmattade stundtals. Vi har varit sura och griniga mot varandra (jag och Erik) och vi har brytit ihop. Så blir det och så är det nog för alla. Sömnbristen gör elaka saker mot människan! Jag begär inte att någon ska ta barnen i en vecka så att jag får sova (även om det skulle vara skönt att få sova så länge) men det skulle vara så skönt att bara få ha en extra hand med sig några timmar någon dag i veckan.. Jag skulle bli en bättre mamma om jag bara slapp vara så slutkörd. Det kommer ju såna perioder och de är olika långa varje gång. Ibland är det inget som tär på en och man står emot allt men ibland är man ur form och då orkar man inte lika mycket. NU är en sån period...

 

Jag vet inte ens vad jag svamlar om nu, jag borde ha sovit för snart två timmar sedan. Då barnen la sig, men det är skönt med en stund för sig själv också. Att få samla tankarna lite (eller sprida ut som som i detta fallet).

 

Det händer mycket här hemma och tiden räcker inte till som jag vill. Inatt var ingen rolig natt heller och jag måste verkligen försöka prioritera sömnen mer nu. Så jag ska krypa ner i varma gosiga sängen nu och hoppas på att alla fyra sover gott inatt. Det behöver vi alla!

Oj vad vissa butiker har snabb leveranstid! Jag gjorde en beställning hos Lindberg igår nångång mitt på dagen och i brevlådan idag låg detta:

 

När man är gravid och även innan man blir gravid, har man en föreställning över hur det kommer bli när det lilla barnet kommer till världen. Allt kommer bli underbart, vackert och kärlek, kärlek, kärlek! När det är dags åker man in, stannar några dagar och sedan börjar livet med en ny liten person.... ELLER?

Idag har vi varit på badhuset för första gången på riktigt! Om man inte räknar med babysimmet men det gör inte jag. Idag har vi varit på Himlabadet och badat påriktigt och oj vad kul vi hade. De älskar verkligen vatten och Alice skrattade åt allt och alla och Olivia höll låda och pratade som bara den. Synd att vi inte har en vattetålig kamera för det hade varit roligt att ta kort och filma deras reaktioner. Det var absolut inte sista gången vi var dit och jag är så glad över att vi gjorde den här utflykten idag. Vi var där i nästan tre timmar. Vi badade i nästan en timme och sedan åt vi och duschade innan vi slutligen lämnade badet för den här gången och åkte hem.

 

Jag älskar verkligen julen och har alltid gjort. Jag känner alltid lite vemod över att plocka bort allt fint och städa undan julen men idag kändes det faktiskt skönt! Nu är det ljust och fräscht och ordning och reda, precis som jag vill ha det. Kickan kom och gjorde oss sällskap på en skön promenad och sedan fick vi hjälp av henne med städningen, guld värt! Det är så städat och fint här nu så jag vågar inte röra mig ens. Till och med blommorna har fått duschat av sig allt damm.

 

Nattningen gick sådär förut, de var oroliga och ville inte alls komma till ro. Jag hoppas det var endast ikväll och att det inte börjar en ny period med krångelnattningar. Det är så skönt när vi bara kan lägga barnen i deras sängar och gå ut ur rummet och att de somnar själva på två röda.

 

Imorgon kommer mamma och Sofia och då blir det Birsta för hela slanten. Så nu är det dags för sängen så att jag får någon timmes sömn (hoppas på massor).

Vi har nu beslutat att vi ska sälja våran babygunga då den inte längre används. Den har varit jättebra när något av barnen inte riktigt kunnat komma till ro på dagarna eller vid magont. Våra barn har somnat och sovit i den många gånger och de har verkligen tyckt om den. Den har vibration, lugnande ljud och gungfunktion. Den kan även användas som en vanlig babysitter på golvet. Vi kommer sälja den för 1400:- då nypriset var 2399:- Gungan är i superfint skick. Om någon är intresserad eller har några fler frågor går det bra att lämna en kommentar eller att skicka ett mail till: [email protected]

 

Tänk vilken tur vi har som får främmande var och varannan dag. Det är så kul för dagarna går fortare och det är roligare när man har någon att prata med, dessutom så är det så himla mycket roligare att gå ut och gå när man har sällskap! Idag kom Viktoria och Linn och hälsade på, vi åt lunch. Busade med barnen och tog en lång promenad.

 

Nu är vardagslunken igång igen och allt är sig likt när pappan jobbar igen. Idag har vi varit ute på en lång promenad med en otroligt genomsnäll Nikki och hennes ursöta lilla Stella. Efter promenaden följde de med oss hem på lite fika.

   Jag är så glad för alla fina mammor och barn jag har lärt känna sedan jag fick mina tjejer. Jag kan med säkerhet säga att jag inte hade träffa dem om livet fortsatt som det gjorde innan barnen blev till.

   Det har varit en bra dag! Bortsett från att fröknarna Engblom inte alls vill att deras mamma lämnar rummet alls och det blir en hel del mer bärande än vanligt nu, en ny fas förstår jag... MEN inatt fick jag sova gudomligt bra. Vi la oss vid 23.40. Klockan var 00.31 när jag var upp och vände på Olivia som hamnat konstigt när hon vänt sig över på mage i sömnen, efter det kan jag inte minnas att jag vaknat något mer förrän då jag tittade på klockan och den var 07-nånting!! Vi somnade om och klev inte upp förrän 09.30. Efter alla dessa veckor med oro och förkylningar så var det här välbehövligt! Nu ska vi inte ropa hej, vi får se hur den här natten blir. Den börjar iallafall nu.. Sov gott!

 

Idag har vi fixat och grejat här hemma. Jag tog en promenad med barnen medans pappan borrade och skruvade och hade sig för att sätta upp grinden vi köpte igår. Efter många om och men sitter den där nu och det blev så bra. Vi har även haft besök av barnens mormor, morfar och moster idag som kom och åt middag med oss. Alice och Olivia sover nu gott efter att mormor och moster badat dem och de fick sin kvällsmat.

   Jag hoppas på bättre nätter snart för det har varit oroligt nu ett tag. Imorse var första gången jag verkligen kände hur trött jag var, jag orkade verkligen inte kliva upp. Det ska bli skönt den dagen jag får sovmorgon på riktigt, jag ammar ju fortfarande på morgonen och det kommer jag göra så länge det fungerar. Ja, inte tills de är flera år men ett tag till iallafall. Men sen, då är det min tur att få sova en heeeel dag.

Nu ska jag gå och lägga mig tillsammans med min karl, nu är det nya tag igen och slut på ledigheten.

 

...som jag var gravid med tvillingar. Tvillingar! Jag har inte fattat det än.. Vi åkte till Mexiko med mina föräldrar då jag var i vecka 21. Vilken vändning för min del, från att ha mått så fruktansvärt dåligt så kom ljuset tillbaka och jag kunde leva "normalt" igen. Från att jag började må bättre och kunde göra annat än att ligga på soffan så gick jag upp 13 kilo och mesta dels vätska på två månader vilket gjorde att jag kände mig rätt så tung. Foglossningar och sammandragningar så fort jag tänkte tanken på att ställa mig upp gjorde inte saken bättre. Och så plötsligt en kväll gick vattnet. Har man inte alltid funderat på hur det känns? Det känns som att kissa på sig ungefär fast samtidigt inte. Ilfart in till sjukhuset och där ville inga bebisar lyssna på läkarna och sköterskorna inte, ut skulle de. Den 1 april blev jag mamma till världens finaste tjejer. Här började en känslomässig berg och dalbana jag inte kan likna med något annat jag upplevt i mitt liv. Från att ena dagen inte känna någon oro för någonting till att andra dagen vara livrädd för vad som kunde hända det mest dyrbara vi nu hade. Att leva på ett sjukhus i fem veckors tid och trängas i ett pyttelitet rum, dela på kök med massvis med andra föräldrar i samma situation och med dem även dela dusch och toalett och försöka få ett fungerande liv och försöka förstå mitt i allt att "Vi har blivit föräldrar. Det här är VÅRA barn." Det är inte så man ser framför sig att det ska bli när man får barn. Tänk vad vi har fått vara med om. Vi har fått se er utvecklas utanför magen som ni skulle ha gjort inuti magen. Vi har haft er och rått om er i 8 veckor längre än vad vi skulle ha fått göra. Vilka starka små individer ni var redan när ni föddes, jag är djupt imponerad!

 

 

När vi väl fick komma hem så kändes det som att börja om på nytt igen, vi hade ju skapat rutiner och vant oss vid sjukhusmiljön och nu var vi tvungna att lära om igen. Vad vi har kämpat och kämpat för att lära oss hur våra barn fungerar och hur de vill ha det. Och när man precis lärt sig så ändras det igen. I augusti döptes våra barn i Timrå kyrka och det var så fint! Helgen efter dopet gick flyttlasset till Bergeforsen och oj vad jag trivs här. Mina barn har lärt mig så himla mycket det här året och jag kan nu säga med stolthet att jag är världens bästa mamma till mina barn och jag har världens finaste flickor!

Det här året fick jag en egen familj, världens finaste familj och så jag kommer vårda den och ta hand om den, ge den kärlek och glädje. Finnas där vid sorg och svek. Mina älskade barn, Olivia och Alice, jag kommer alltid finnas för er. Varje steg ni tar! Nu fortsätter vår resa..

 

På nyårsdagen blev mina älsklingar 9 månader gamla, herregud! Det händer mycket nu och det märks att de vill mer än de kan. Tänkte sammanfatta lite i punktform.

 

* Alice väger 6940g och är 66,5cm lång och Olivia väger 6920g och är 67,5cm lång.

* De har storlek 3 i blöjor, vi kör med Libero.

* Storlek 62 i kläder, de har några byxor i storlek 50 som är stora i storleken och några plagg i 56 och även 68 men det som passar bäst är fortfarande 62.

* Ammar på morgonen, äter gröt till lunch, hemlagad middag, mellanmål och får nu ersättning på kvällen innan läggning.

* Sover från ca. 20 - 08, vi kliver upp någon gång per natt och stoppar in tutten eller vänder tillbaka till ryggläge.

* På dagen sover de tre gånger. En gång innan gröten, en innan middagen och en innan mellanmålet. Ca 30 minuter till en timme ungefär varje gång.

* Alice vänder från rygg till mage och tillbaka till rygg utan problem, hon har lärt sig hur man gör utan att slå huvudet nu. Olivia har börjat vända sig tillbaka på rygg igen men slår i för hårt och blir ledsen men snart har hon också lärt sig att balansera så att fallet blir mjukt.

* Olivia sitter själv, Alice sitter lite ostadigt.

* Båda två drar sig framåt med armarna och skjuter på med fötterna och snurrar runt runt och har börjat sträcka sig uppåt efter möbler.

* Olivia har tagit sina första krypsteg på alla fyra!
* Alice pratar massor och säger: "Dada dede nenenene dededa" osv.

* ÄLSKAR hoppgungorna och börjar hoppa om man säger: "Hoppihopp". Olivia vill att vi gungar henne i hoppgungan, hon älskar att gunga och håller upp fötterna för att inte stoppa farten.

* Båda två har två tänder nertill.

 

Så svårt att komma ihåg allt när det väl gäller men ungefär så ser det ut nu, antar att det kommer gå i en rasande fart nu framöver. <3

 

Oj, vad tiden drar iväg fort! Idag har vi varit i Birsta nästan hela dagen. Vi var till Babyproffsen och köpte en grind till trappen, vi ska bara fundera ut hur vi ska sätta den sen så är det fritt fram för småfisarna att ta sig fram på upptäcksfärd. Efter det gick vi ett varv på IKEA och åt middagen där. Vilka underbara barn vi har, de är så nöjda att det är otroligt. Inte ett pip sa de på hela dagen. Vi avslutade med en handling på Coop innan vi åkte hem.

   Är det inte det ena så är det det andra. Vi som haft så hårda magar här nu ett tag har fått en tös med väldigt orolig mage istället. Luktar illa rejält gör det också, hoppas att det lugnar sig snart för det är så synd om henne när vi måste upp och byta blöja mitt i natten när hon sover så skönt. För någon kväll sedan lyckades vi ändå byta på henne utan att hon vaknade, lilla söta Olivia. Om jag visste vad det var, kan det vara någon tand? Någon som vet hur magen reagerar om den inte riktigt gillar gluten?
Alice har varit helt slut nu två kvällar i rad, tidigare än vanligt. Lilla älskling!