Life is a scary movie!

Åh, fy vad jag har blivit fjantig på slutet. Jag har väl alltid varit mörkrädd och så men som det är nu blir jag livrädd om det plingar på dörren och jag vet att det inte är någon som ska komma. Igår kom barnens farfar helt oanmäld och jag höll på att skita på mig när han ringde på dörren. Jag blev förstås jätteglad när jag såg att det var han som kom för det händer inte varje dag. Idag plingade det plötsligt igen och då tänkte jag att det kanske var posten som skulle leverera något som inte gick ner i postlådan men icke, det var en människa med en lapp i handen och jag hann läsa något om att det kostade 150:- innan jag stängde dörren... Suck! Efter klockan fyra hände det igen, pling på ringklockan och ryck i handtaget. Då blev jag riktigt rädd! Jag smög ner för trappen och kollade i titthålet men där var det svart. Åh, fy! Jag höll på att börja grina och tänkte precis ringa till E innan jag kom på att det kan ju kanske vara min syster som ringde nyss och egentligen inte verkade ha någon speciell anledning till att ringa så jag frågade vem det var och hörde då att det var hon. 
   Varför är jag såhär fjantig? Jag måste ju ta bort det så att inte barnen tar efter mig och blir rädda för allt och alla. Men är det så konstigt egentligen att man blir rädd när det händer så mycket skit hela tiden? En kvinna blev skjuten när hon öppnade dörren då det plingade på klockan. Det är nog den händelsen som skrämt upp mig. Plus att jag har ju något enormt värdefullt som jag "vaktar" nu och det är mina barn. Det får aldrig någonsin hända mina barn någonting!
 
Världens bästa moster hade såklart som alltid med sig presenter till barnen och den här gången blev det en åttamånaderspresent. Tusen tack bästa du!
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

"-Det är två barn i magen!"

En blogg om livet som tvillingmamma.

RSS 2.0