Flyr fältet!

Idag flydde vi det här pestsmittade hemmet och tog en heldag i Birsta. Jag och barnen träffade våra kompisar Viktoria och Linn och det var så härligt att bara strosa runt och bara vara. Såna människor värdesätter jag högt. Som jag bara kan vara mig själv med och slippa fundera så mycket. Vi bara är liksom.
   Pappan i huset mår bättre. Han har inte varit upp på huset något mer sedan igårkväll och han sover mest hela tiden. Jag hoppas det är över nu för hans del. Det har nu gått drygt 30 timmar sedan det bröt ut och än mår jag och barnen bra men jag tänker inte ropa hej. Vi får se hur natten blir.
   Barnen var som vanligt världens snällaste och de satt och tittade på allt folk och alla saker som fanns. Vi var in på Toys r us och där fick de en liten BRIO leksak av mamman som de glatt satt och lekte med. Sedan tänkte jag att vi skulle kika in på Barnens hus babykväll. Men tjena, det var fullsmäckat med folk. Det hade jag inte räknat med men jag fick tag i lite kläder till barnen och två superfina filtar (fast vi har hundra stycken redan).
   Ja, det blev en bra dag mitt i allt elände. Allt tack vare min nya vän. Tack för det! Du är guld värd. Utan dig hade vi suttit här och ruttnat bara.
 
Sov gott!
 
 
Superfina kläder från NameIt. Jag älskar det märket. Superbra kvalitet som håller och så mjuka och sköna kläder!
 
 

Förtvivlad!

Jaha! Som jag hade längtat efter den här dagen då mamma och pappa skulle komma... De kom ju, det var jättekul. Mindre kul var ju att Erik kom hem med magont. Jag fattade ju direkt att det handlade om magsjuka men han själv trodde att det berodde på hunger. Jag blir så sjukt less och besviken. Jag trodde verkligen att vi hade klarat oss men tydligen inte. Han har spytt som en gris ikväll och ligger ensam inne i sovrummet nu. Stackars älskling! Jag och barnen har flyttat ut i sovrummet och jag spritar allt jag ser för jag vill fan inte åka dit och jag vill ABSOLUT INTE att barnen ska åka dit på den där skiten. Nåja, tiden får utvisa hur detta utvecklar sig. Jag var in för en stund sedan och frågade om han ringt och sjukanmält sig till jobbet och får till svar att: "Nä, men jag åker och jobbar imorgon." Jaja, jag kan inte styra över honom. Det är hans beslut. Tur att han sitter ensam i en lastbil och inte kan smitta andra iallafall men jag tror faktiskt inte att han kommer kunna åka och jobba imorn. Iallafall, det slutade ju med att mamma och pappa vände direkt och for hem igen. Precis när middagen var klar och allt. Jag bröt ihop på köksgolvet men det är bara att ta nya tag. Det kändes bara så jävla skit när de ska åka bort och jag ville att vi skulle få umgås hela dagen.
 
Nu ska jag diska undan och sprita lite mer, bäst att få undan allt utifall jag åker dit...
 
 
Stora tjejer i nya pyjamasar. De satt såhär länge och lekte. Innan det satt de i hoppgungorna och tokskrattade åt varandra. Alice tog fart och sprang så att hon hamnade nära Olivia och sedan skrattade de. Det är ju så att hjärtat smälter!!
 
 
Såhär ser vardagsrummet ut nu, hoppas det inte blir långvarigt!!
 
 

Måndag igen!

 
Idag har vi invigt de nya heldressarna från Geggamoja!
 
Idag har jag fixat och donat med alla pappershögar. Jag har fyllt i och gjort klart skadeanmälan som ska skickas in till försäkringsbolaget angående stölden. Jag hoppas inte på för mycket där men vi får se. Jag har beställt nytt hårschampoo och balsam från Lyko, det blir så mycket billigare än att köpa det i en salong.
   Igår monterade vi på sittdelen på vår Urban jungle duo. När vi fick hem Voksipåsarna tog vi ner Emmaljungan som de brukar sova i uppe på dagarna då vi inte går ut, och använder den nu då barnen blivit för stora för liggdelen i UJ-vagnen. Så jag ska med ett visst vemod och en smutta ångest (för att tiden går för fort och för att jag älskar den vagnen) lägga ut en annons på liggdelen. Blir den inte såld till rätt pris får den vara kvar och säljas tillsammans med vagnen när vi inte använder vagn längre. Helst vill jag skicka Emmaljungan ner i älven och bara använda UJ-vagnen men jag vill ha barnen vända mot mig än så länge så det får bli så ett tag nu.
   Vi har även hittat en lösning nu så att jag kan ha bilen hemma när Erik jobbar. Så nu kan jag göra roliga saker på dagarna, gud vad jag har längtat efter att kunna åka iväg med barnen och bara göra nåt annat än att vara hemma på dagarna. På onsdag blir det garanterat en tur, vart vet jag inte. Det får vi se.
  
Min älskade lillasyster, som är världens ängel, kom till oss i fredags och skulle hjälpa mig med barnen när jag själv var ett vrak och barnen lite ledsna. Eller mest Olivia, hon blir lätt ledsen nu. Jag får inte lämna rummet eller sätta ner henne på golvet om hon inte är superglad, då blir hon så ledsen och kryper mot mig och vill komma upp. Hon får väl det då, det går nog över snart. Alice är nöjd och pillar på som vanligt och kryper med sin militär-krypar-stil överallt och upptäcker nya saker. Kattmaten är roligast så Misse har nu fått flytta upp på bänken vilket han tycker är mycket märkligt. "Jag har ju aldrig fått vara på bänken förut men nu helt plötsligt går det bra liksom?" Ja, hur som helst. Systeryster kom och sen började hon må dåligt. Stackaren! Förmodligen magsjuka och hon blev riktigt dålig under tiden vi var iväg och handlade. Pappa och Oskar kom och hämtade hem henne och vi har efter det gjort allt vi kunnat för att förhindra ett utbrott hos oss eller barnen. Vi har spritat alla händer (och ytor), ätit vitpepparkorn (jag och Erik), vädrat, varit ute osv. Än har vi inte blivit sjuka och det är tredje dagen nu så banne mig att vi KANSKE har klarat oss. Jag hoppas verkligen det, magsjuka med två små magsjukebebisar kan jag inte tänka mig vara en vidare bra sak. Peppar, peppar!
 
Nä, nu är det läggdags. Det var oroligt ikväll när de skulla sova. Båda två snurrade runt och grejade men tillslut så. Imorn kommer mamma och pappa. Det ska bli skönt, jag saknar dem!
 
 

En onsdag!

Idag och igår har vi haft turen att få ha pappan hemma över lunchen. Otroligt skönt att få lite sällskap mitt på dagen och lite matningshjälp nu när mina händer är som döda fiskar. Annars idag har jag lyckats städa lite i köket. Slängde bort en full IKEA-kasse med diverse rat. Det känns alltid som en stor lättnad när man får slänga bort sånt som man inte har användning för längre.
 
 
Barnen har busat och vi har lekt. De kryper så fort nu och de är överallt, det är så kul. Misse är klart den största favoriten även om han är en taskmört när han skuttar undan precis när systrarna Engblom lyckats ta sig fram till honom. De håller ihop och om en drar iväg så hänger den andra på. Misse han är världens snällaste katt som inte bryr sig om han blir dragen i svansen eller sliten i pälsen. Han bara tittar lite bedjande på mig att "Ta bort dom, snälla!"
 
 
Alice har börjat med en ny grimas. Hon gör den samtidigt som hon andas häftigt genom näsan. Om jag gör så mot henne så härmar hon mig. Olivia hade nåt sånt för sig när hon var mindre men det har hon glömt bort nu.

När pappan kom hem hade han med sig ett stort paket! Vad nöjd jag blev, superdupernöjd. Har letat rätt färg länge och den har varit slutsåld på många ställen men tillslut så. Vad bra det blev! Vi var ju såklart tvungna att ta en provtur för att göra en första bedömning och det blir mer än godkänt!
 
 
Till middag blev det premiär för att äta själv. Jag plockade ihop lite smått på varsina tallrikar och de fick plocka som de ville. Vad sjukt imponerad jag är av mina barn! De har knappt fått något med bitar i förut och det gick ju som på räls det här. De tuggade och mumsade, mycket hamnade ju förstås på golvet och i haklappen men de visste hur man skulle göra.
 
 
 
Sov gott alla!

 

Veckan som gått..

Jag börjar ta slut... igen! Det har varit en lång period nu med ganska mycket missnöjda barn. På dagarna är det ganska mycket gnäll och missnöjsamheter. Det gör nog ont och irriterar i tandköttet, jag antar att det är fler tänder på väg. De bajsar massor, iallafall Olivia. Hon var så röd i rumpan i helgen för då hade hon bajsat i sömnen och legat så i jag vet inte hur länge. Stackars liten, det var ju jättelängesen vi behövde byta någon blöja på natten. Nu är det röda borta och det är skönt. Mina barn har ju knappt haft några problem med det förut så det är som nytt för mig. Båda två kryper och ålar omkring här nu och de håller sig inte längre bara i ett rum utan i alla så det gäller att hålla lite koll. Olivia reste sig upp mot sängkanten imorse, upp på knä, och har gjort ett par gånger på dagen också mot andra saker på golvet så det dröjer nog inte länge innan hon står på benen. Alice reser sig också upp på knäna och de stod båda två vid bollhavet en dag här och tittade och lekte med bollarna. De utvecklas i en rasande takt nu och jag kan inte ens föreställa mig att de varit så små och hjälplösa och bara har legat still förut. Det är så kul att se när de lär sig nya saker, samtidigt som det går för fort...
 
Jag själv då? Man glömmer liksom bort sig själv och kör bara på. Nu har smärtan i ryggen vid sticket från ryggbedövningen vid förlossningen kommit tillbaka men nu på vänster sida om kotan istället för höger. Det är en brännande smärta och den är JOBBIG! Jag trodde den var borta nu!! Utöver det så har händerna börjat domna bort igen och det är det mest frustrerande av ALLT! Händerna behöver man till allt och man kan inte göra något utan händer och när jag sitter och matar mina barn och händerna bara domnar och dessutom så är det gnäll och grin för att något är fel, då är det frustrerande och jag vill bara kasta mig själv in i en vägg! Varför kan inte jag fungera som en normal människa för? Jag är faktiskt inte alls gammal...
Sen är jag av naturen faktiskt en människa som inte ber om hjälp så ofta, men jag kan erbjuda min hjälp till någon annan och då blir det väl lite så att jag tänker att andra som är intresserade och som bryr sig kanske erbjuder sin hjälp till mig? Men nu har man väl förstått här att hjälpen inte kommer så då tar man sig i kragen och frågar efter den men får ett nej. Vad blir resultatet av det? Ja men då frågar man ju inget mer då... Man kan ju tycka att utomstående närstående borde känna att hjälpen borde erbjudas iallafall, speciellt om det handlar om två små barn..
 
Jag vill inte säga att det är så sjukt jobbigt med tvillingar och bla bla bla för det är det inte. Jag blir ledsen när folk "tycker synd om" mig... Det är för fan inte synd om mig. Jag är världens lyckligaste som får chansen och äran att få två barn på samma gång och jag älskar det. Det är inget jobbigare för mig än för andra. Det finns hur många som helst med "bara" ett barn som har ett "jobbigare" barn än vad mina är tillsammans. Jag säger bara att när det är gnälligt så är det två bebisar som gnäller, om jag sitter med en ledsen bebis i famnen och den andra blir ledsen och jag är ensam, då är det en annan sits för mig än för de som har ett barn. Om båda barnen sover, vaknar de ju aldrig till samtidigt. Den ena kan vakna, får tutten, somnar om. Den andra vaknar, får tutten, somnar om osv. Alltså mindre sömn till mig.. Ibland skulle det vara skönt om någon bara kom hit och erbjöd sin hjälp, utan att jag bad om det. Så att jag kände att det finns stöd och någon som faktiskt tänker på att en förälder kan vara trött och utarbetad ibland. (Ni som är här ofta och erbjuder er hjälp behöver inte ta åt er av det här såklart!) Mina barn är nu 9,5 månad gamla. Vi har kört på och vi har varit helt utmattade stundtals. Vi har varit sura och griniga mot varandra (jag och Erik) och vi har brytit ihop. Så blir det och så är det nog för alla. Sömnbristen gör elaka saker mot människan! Jag begär inte att någon ska ta barnen i en vecka så att jag får sova (även om det skulle vara skönt att få sova så länge) men det skulle vara så skönt att bara få ha en extra hand med sig några timmar någon dag i veckan.. Jag skulle bli en bättre mamma om jag bara slapp vara så slutkörd. Det kommer ju såna perioder och de är olika långa varje gång. Ibland är det inget som tär på en och man står emot allt men ibland är man ur form och då orkar man inte lika mycket. NU är en sån period...
 
Jag vet inte ens vad jag svamlar om nu, jag borde ha sovit för snart två timmar sedan. Då barnen la sig, men det är skönt med en stund för sig själv också. Att få samla tankarna lite (eller sprida ut som som i detta fallet).
 
 
Älskade barn och älskade vän.
 
 

Tiden räcker inte!

Det händer mycket här hemma och tiden räcker inte till som jag vill. Inatt var ingen rolig natt heller och jag måste verkligen försöka prioritera sömnen mer nu. Så jag ska krypa ner i varma gosiga sängen nu och hoppas på att alla fyra sover gott inatt. Det behöver vi alla!

Är det trillingar?

 
Idag hade jag och Viktoria trillingar. Vi fick in tre bebisar i varsina bilstolar i deras Audi sedan, allt går bara man vill! Vilken underbar människa hon är, kom och hämtade oss, hela högen och sedan åkte vi på babycafé i Timrå. Det var supermysigt och första gången jag var där. Vi åt lunch för 50:- INKLUSIVE dricka och bröd och kaffe osv. Hur billigt som helst och gott var det. Dit kommer vi åka fler gånger! Jag är så tacksam för denna fina vän jag har fått. Se där, det är inte bara dåligt att hamna på sjukhus efter förlossningen. Hade vi inte hamnat där hade jag inte träffat henne!
 
Nu har jag Aladdinasken för mig själv för pappan i huset är borta och jobbar lite extra. Ha en trevlig kväll!
 
 

Nya tossor!

Oj vad vissa butiker har snabb leveranstid! Jag gjorde en beställning hos Lindberg igår nångång mitt på dagen och i brevlådan idag låg detta:
 
 
Supersnygga tossor, nu kan vi åka pulka så det ryker!
 
Vad det var i det andra paketet från Libero får ni se en annan gång.
 
 

Livet på en neonatalavdelning!

När man är gravid och även innan man blir gravid, har man en föreställning över hur det kommer bli när det lilla barnet kommer till världen. Allt kommer bli underbart, vackert och kärlek, kärlek, kärlek! När det är dags åker man in, stannar några dagar och sedan börjar livet med en ny liten person.... ELLER?
Inte tänker man väl att: "Våra barn kommer börja sina liv i en kuvös, de kommer ha en andningsmask över ansiktet, de kommer ha slangar och sladdar över hela kroppen och de kommer vara så små att du kan hålla dem i din ena hand. Det kommer vara kritiskt och det kommer vara stabilt och vi kommer inte alls känna det där lyckoruset som alla pratar om. Visst känner man det också någonstans där ibland all oro, sömnlöshet, smärta och ständiga stress. Du kommer knappt våga att hålla i ditt lilla barn för du är rädd att det kommer gå sönder om du så bara rör det."
 
Sen kommer frågan om vad det är som är så jobbigt, vad det är vi gör eftersom vi har så lite tid till annat. Barnen äter ju bara var tredje timme, sondmatas dessutom. Varför hinner vi inte laga någon mat, vad är det som tar sån tid? Varför är vi så trötta? Jo, här ska ni få höra!
 
Pang! Du har blivit förälder, men vart är ditt barn? Jo, det tog ju läkarna direkt efter födseln innan du ens hann se skymten av det. Det tar flera timmar innan du äntligen får se ditt nyfödda lilla barn. Men du får inte hålla det, det måste ligga i kuvösen. Hur mår det? Hur kommer det att sluta?
   Nu får du komma till neonatalavdelningen och bo där med ditt barn, men inte i samma rum. Det vårdas fortfarande i intensivvårdssalen. Du har blivit förälder, men vart är ditt barn?
   Oroliga, trötta föräldrar överallt, flera kuvöser med små barn i som behöver övervakning dygnet runt. Pling, pling, pling. Vad är det som låter? Är det mitt barn? Vad händer? Nä, det var någon annans barn. Pling, pling, pling akutlarm, personal som springer. Pling, pling, pling var det hos mitt barn? Kolla puls, syresättning, glappkontakt...är larmet på? Puh, det var glappkontakt på saturationsmätaren. Pling, pling, pling. Andningsuppehåll? Mäta, väga, sondmata och glöm för guds skulle inte att du ska pumpa var tredje timme för att få igång produktionen. Sitta känguru i timmar i sträck, flera gånger om dagen för barnens bästa. Äta själv? Nä, det finns inte tid till att stå och laga mat i föräldraköket!
   Sen samvårdsrum, då blir du instängd på ett rum på 10-12m2 och får då inte lämna sjukhuset utan ska sköta barnet själv, matning, amnings/flaskträna i 20min sen sonda i ca. 20 minuter och pumpa i 15 minuter. Ett jobb som tar 1- 1 1/2tim per gång och barnet ska äta var tredje timme. Där emellan kommer sköterskorna in och tar kontroller. Blodprover och mediciner... Det ska helst också hinnas med att gå ut och få frisk luft en stund varje dag. Bor du nära sjukhuset får du inte låna tvättmaskin där utan då ska man hinna hem och göra det också. Dessutom rekommenderas man att sova emellan varje matning för att orka...
   Att vara nyblivna föräldrar till små sjuka barn och vistas i den miljön i 10-24timmar om dagen, varje dag, vecka efter vecka, månad efter månad ... believe me, det kan knäcka vem som helst. Tyvärr har närstående ofta svårt att inse hur det verkligen är att vara på neo. 
 

Om jag hade vetat att mina barn skulle födas så mycket för tidigt och att det var så krävande som det var så skulle jag ha förberett med tonvis med matlådor, fixat någon som kunde komma och hämta tvätten och leverera den tvättad till oss på sjukhuset, någon som kunde ta hand om hemmet under tiden vi var borta. Bett någon närstående vara med oss någon/några nätter för att kanske kunna hjälpa till på sjukhuset med sondning eller bara övervakning så att vi hade kunnat få sova en eller två timmar.
 
Det har tagit mig flera, flera timmar att skriva det här inlägget. Tårarna bara rinner och rinner när jag tänker tillbaka på den tiden. Vilket (rent ut sagt) jävla helvete det är att hamna där! Jag önskar inte ens min värsta fiende att få uppeva samma sak. Jag har nu insett att jag och Erik inte alls har fått tid till att bearbeta tiden på sjukhuset än och våra barn är nu över 9 månader. Vi har inte kunnat prata med varandra om hur det kändes och om allt vi upplevt under den här tiden. Det går i ett dagarna i ända och det finns aldrig tid över till sånt.
 
Vi har haft en otrolig tur mitt i oturen att vi har fått så starka och friska barn och jag lider med alla de föräldrar som går igenom samma sak. Alla föräldrar som får barn som är mycket sjukare och skörare än vad våra var, de som inte ens får med sig sina barn hem igen då de inte klarade livet utanför magen så tidigt. Till alla prematurföräldrar där ute: Ni gör ett så otroligt bra jobb och ni är guld värda allihop! Det är tufft att starta familjelivet på det här sättet men på något sätt klarar vi det.
 
Och till alla anhöriga: Er hjälp behövs så sjukt mycket under tiden på sjukhuset, fråga inte, gör det bara!
 
 
 
 

 
 
 

En dag i Birsta!

 
Igår var vi i Birsta med mamma och syrran. Mycket fint fick följa med hem och eftersom att jag har världens snällaste mamma så kan jag säga att jag inte har betalat många av dessa prylar. Direkt när de kom så hade de med sig påbyggnad till pusselmattorna (som jag hade skrivit upp på listan att köpa), moccasiner och en Babar-dvd.
Väl framme i Birsta fick barnen massa badleksaker, strumpor av deras snälla moster, röda byxor som jag köpte på rean på NameIt.
   Tycker att NameIt har så sjukt bra kvalité, dock hade Barnens hus mer kläder till små barn än vad själva butiken hade. Det tycker jag är dåligt!
   Jag fick tre linnen av mamma. Erik köpte nya badbyxor för 25 (!) spänn och jag köpte leggings. Barnens vantar matchande nya mössan kom och jag måste hylla Babyroom för snabb leverans! Strumpbyxorna är från Ellos och där har de massor på rean som vi gärna skulle vilja ha men nu är det köpstopp ett tag framöver.
 
Tack alla inblandade för en trevlig dag!

Första gången på badhus!

Idag har vi varit på badhuset för första gången på riktigt! Om man inte räknar med babysimmet men det gör inte jag. Idag har vi varit på Himlabadet och badat påriktigt och oj vad kul vi hade. De älskar verkligen vatten och Alice skrattade åt allt och alla och Olivia höll låda och pratade som bara den. Synd att vi inte har en vattetålig kamera för det hade varit roligt att ta kort och filma deras reaktioner. Det var absolut inte sista gången vi var dit och jag är så glad över att vi gjorde den här utflykten idag. Vi var där i nästan tre timmar. Vi badade i nästan en timme och sedan åt vi och duschade innan vi slutligen lämnade badet för den här gången och åkte hem.
 
 
 
 
 
 
 
Skit att det inte går att rotera bilderna, dessa är tagna med telefonen.
 
 

Nu ska julen ut!

Jag älskar verkligen julen och har alltid gjort. Jag känner alltid lite vemod över att plocka bort allt fint och städa undan julen men idag kändes det faktiskt skönt! Nu är det ljust och fräscht och ordning och reda, precis som jag vill ha det. Kickan kom och gjorde oss sällskap på en skön promenad och sedan fick vi hjälp av henne med städningen, guld värt! Det är så städat och fint här nu så jag vågar inte röra mig ens. Till och med blommorna har fått duschat av sig allt damm.
 
Nattningen gick sådär förut, de var oroliga och ville inte alls komma till ro. Jag hoppas det var endast ikväll och att det inte börjar en ny period med krångelnattningar. Det är så skönt när vi bara kan lägga barnen i deras sängar och gå ut ur rummet och att de somnar själva på två röda.
 
Imorgon kommer mamma och Sofia och då blir det Birsta för hela slanten. Så nu är det dags för sängen så att jag får någon timmes sömn (hoppas på massor).

Till salu!

Vi har nu beslutat att vi ska sälja våran babygunga då den inte längre används. Den har varit jättebra när något av barnen inte riktigt kunnat komma till ro på dagarna eller vid magont. Våra barn har somnat och sovit i den många gånger och de har verkligen tyckt om den. Den har vibration, lugnande ljud och gungfunktion. Den kan även användas som en vanlig babysitter på golvet. Vi kommer sälja den för 1400:- då nypriset var 2399:- Gungan är i superfint skick. Om någon är intresserad eller har några fler frågor går det bra att lämna en kommentar eller att skicka ett mail till: erikaengblom@hotmail.com
 
 
Acta Graco Sweetpeace babygunga
 
SÅLD!
 
 
 

Tisdag

Tänk vilken tur vi har som får främmande var och varannan dag. Det är så kul för dagarna går fortare och det är roligare när man har någon att prata med, dessutom så är det så himla mycket roligare att gå ut och gå när man har sällskap! Idag kom Viktoria och Linn och hälsade på, vi åt lunch. Busade med barnen och tog en lång promenad.
 
 
En hel hög med bebisar :)
 

När vi var in till Birsta sist så hittade jag en mössa till barnen som jag blev helt kär i och de som känner mig vet att när jag hittat något jag vill ha så är det inget annat som duger. Det fanns ju såklart bara en att få tag på och det var slutsålt ÖVERALLT på internet. Jag har letat mig GUL OCH BLÅ efter dessa mössor men skam den som ger sig! Tänk att jag hade sån tur att DiGulo hade två mössor i rätt storlek till mig! Vilken otrolig lycka. Nu är mamman nöjd och nu kan vi åka pulka utan att frysa, vi behöver bara skaffa ett par rejäla vantar och tossor också.
 


 
Alice blev helt lyrisk och speglade sig verkligen. Så kul att se! Olivia blev superglad och fick världens energikick av att hon fick på sig mössan. Märket är Elodie Details.
 
 

Tillbaka till vardagen!

Nu är vardagslunken igång igen och allt är sig likt när pappan jobbar igen. Idag har vi varit ute på en lång promenad med en otroligt genomsnäll Nikki och hennes ursöta lilla Stella. Efter promenaden följde de med oss hem på lite fika.
   Jag är så glad för alla fina mammor och barn jag har lärt känna sedan jag fick mina tjejer. Jag kan med säkerhet säga att jag inte hade träffa dem om livet fortsatt som det gjorde innan barnen blev till.
   Det har varit en bra dag! Bortsett från att fröknarna Engblom inte alls vill att deras mamma lämnar rummet alls och det blir en hel del mer bärande än vanligt nu, en ny fas förstår jag... MEN inatt fick jag sova gudomligt bra. Vi la oss vid 23.40. Klockan var 00.31 när jag var upp och vände på Olivia som hamnat konstigt när hon vänt sig över på mage i sömnen, efter det kan jag inte minnas att jag vaknat något mer förrän då jag tittade på klockan och den var 07-nånting!! Vi somnade om och klev inte upp förrän 09.30. Efter alla dessa veckor med oro och förkylningar så var det här välbehövligt! Nu ska vi inte ropa hej, vi får se hur den här natten blir. Den börjar iallafall nu.. Sov gott!
 
 
De fick för första gången riktigt titta på Teletubbies ikväll framför datorn. Vi har varit strikta med att inga små barn bör se på TV och kommer fortsätta så ett tag till förutom nån enstaka gång. Olivia tyckte det var kul i några minuter sedan var fötterna roligare. Alice smilar som vanligt hellre för kameran.
 

Nya grinden och finfrämmande!

Idag har vi fixat och grejat här hemma. Jag tog en promenad med barnen medans pappan borrade och skruvade och hade sig för att sätta upp grinden vi köpte igår. Efter många om och men sitter den där nu och det blev så bra. Vi har även haft besök av barnens mormor, morfar och moster idag som kom och åt middag med oss. Alice och Olivia sover nu gott efter att mormor och moster badat dem och de fick sin kvällsmat.
   Jag hoppas på bättre nätter snart för det har varit oroligt nu ett tag. Imorse var första gången jag verkligen kände hur trött jag var, jag orkade verkligen inte kliva upp. Det ska bli skönt den dagen jag får sovmorgon på riktigt, jag ammar ju fortfarande på morgonen och det kommer jag göra så länge det fungerar. Ja, inte tills de är flera år men ett tag till iallafall. Men sen, då är det min tur att få sova en heeeel dag.
Nu ska jag gå och lägga mig tillsammans med min karl, nu är det nya tag igen och slut på ledigheten.
 
 
Grinden vi har heter KiddyGuard Avant och den är supersmidig och tar ingen plats alls när den inte används, dessutom är den skitsnygg! Jag hoppas att vi kommer vara nöjda med den men det får vi veta när brudarna börjar härja runt.
 
 
 
 

2012 var året...

...som jag var gravid med tvillingar. Tvillingar! Jag har inte fattat det än.. Vi åkte till Mexiko med mina föräldrar då jag var i vecka 21. Vilken vändning för min del, från att ha mått så fruktansvärt dåligt så kom ljuset tillbaka och jag kunde leva "normalt" igen. Från att jag började må bättre och kunde göra annat än att ligga på soffan så gick jag upp 13 kilo och mesta dels vätska på två månader vilket gjorde att jag kände mig rätt så tung. Foglossningar och sammandragningar så fort jag tänkte tanken på att ställa mig upp gjorde inte saken bättre. Och så plötsligt en kväll gick vattnet. Har man inte alltid funderat på hur det känns? Det känns som att kissa på sig ungefär fast samtidigt inte. Ilfart in till sjukhuset och där ville inga bebisar lyssna på läkarna och sköterskorna inte, ut skulle de. Den 1 april blev jag mamma till världens finaste tjejer. Här började en känslomässig berg och dalbana jag inte kan likna med något annat jag upplevt i mitt liv. Från att ena dagen inte känna någon oro för någonting till att andra dagen vara livrädd för vad som kunde hända det mest dyrbara vi nu hade. Att leva på ett sjukhus i fem veckors tid och trängas i ett pyttelitet rum, dela på kök med massvis med andra föräldrar i samma situation och med dem även dela dusch och toalett och försöka få ett fungerande liv och försöka förstå mitt i allt att "Vi har blivit föräldrar. Det här är VÅRA barn." Det är inte så man ser framför sig att det ska bli när man får barn. Tänk vad vi har fått vara med om. Vi har fått se er utvecklas utanför magen som ni skulle ha gjort inuti magen. Vi har haft er och rått om er i 8 veckor längre än vad vi skulle ha fått göra. Vilka starka små individer ni var redan när ni föddes, jag är djupt imponerad!
 
Eftersom att det var många som inte förstod hur vi kunde ha så lite tid till annat när vi låg inne på neomottagningen kommer jag göra ett inlägg senare som kommer beskriva hur det är att leva i denna miljö, om stressen och PRESSEN.
 
När vi väl fick komma hem så kändes det som att börja om på nytt igen, vi hade ju skapat rutiner och vant oss vid sjukhusmiljön och nu var vi tvungna att lära om igen. Vad vi har kämpat och kämpat för att lära oss hur våra barn fungerar och hur de vill ha det. Och när man precis lärt sig så ändras det igen. I augusti döptes våra barn i Timrå kyrka och det var så fint! Helgen efter dopet gick flyttlasset till Bergeforsen och oj vad jag trivs här. Mina barn har lärt mig så himla mycket det här året och jag kan nu säga med stolthet att jag är världens bästa mamma till mina barn och jag har världens finaste flickor!
Det här året fick jag en egen familj, världens finaste familj och så jag kommer vårda den och ta hand om den, ge den kärlek och glädje. Finnas där vid sorg och svek. Mina älskade barn, Olivia och Alice, jag kommer alltid finnas för er. Varje steg ni tar! Nu fortsätter vår resa..
 
 
Hoppas att 2013 blir ett år fyllt av glädje och kärlek!
 
 
 

Alice och Olivia 9 månader!

På nyårsdagen blev mina älsklingar 9 månader gamla, herregud! Det händer mycket nu och det märks att de vill mer än de kan. Tänkte sammanfatta lite i punktform.
 
* Alice väger 6940g och är 66,5cm lång och Olivia väger 6920g och är 67,5cm lång.
* De har storlek 3 i blöjor, vi kör med Libero.
* Storlek 62 i kläder, de har några byxor i storlek 50 som är stora i storleken och några plagg i 56 och även 68 men det som passar bäst är fortfarande 62.
* Ammar på morgonen, äter gröt till lunch, hemlagad middag, mellanmål och får nu ersättning på kvällen innan läggning.
* Sover från ca. 20 - 08, vi kliver upp någon gång per natt och stoppar in tutten eller vänder tillbaka till ryggläge.
* På dagen sover de tre gånger. En gång innan gröten, en innan middagen och en innan mellanmålet. Ca 30 minuter till en timme ungefär varje gång.
* Alice vänder från rygg till mage och tillbaka till rygg utan problem, hon har lärt sig hur man gör utan att slå huvudet nu. Olivia har börjat vända sig tillbaka på rygg igen men slår i för hårt och blir ledsen men snart har hon också lärt sig att balansera så att fallet blir mjukt.
* Olivia sitter själv, Alice sitter lite ostadigt.
* Båda två drar sig framåt med armarna och skjuter på med fötterna och snurrar runt runt och har börjat sträcka sig uppåt efter möbler.
* Olivia har tagit sina första krypsteg på alla fyra!
* Alice pratar massor och säger: "Dada dede nenenene dededa" osv.
* ÄLSKAR hoppgungorna och börjar hoppa om man säger: "Hoppihopp". Olivia vill att vi gungar henne i hoppgungan, hon älskar att gunga och håller upp fötterna för att inte stoppa farten.
* Båda två har två tänder nertill.
 
Så svårt att komma ihåg allt när det väl gäller men ungefär så ser det ut nu, antar att det kommer gå i en rasande fart nu framöver. <3
 
 
 
 

Utflyktsdagar!

Oj, vad tiden drar iväg fort! Idag har vi varit i Birsta nästan hela dagen. Vi var till Babyproffsen och köpte en grind till trappen, vi ska bara fundera ut hur vi ska sätta den sen så är det fritt fram för småfisarna att ta sig fram på upptäcksfärd. Efter det gick vi ett varv på IKEA och åt middagen där. Vilka underbara barn vi har, de är så nöjda att det är otroligt. Inte ett pip sa de på hela dagen. Vi avslutade med en handling på Coop innan vi åkte hem.
   Är det inte det ena så är det det andra. Vi som haft så hårda magar här nu ett tag har fått en tös med väldigt orolig mage istället. Luktar illa rejält gör det också, hoppas att det lugnar sig snart för det är så synd om henne när vi måste upp och byta blöja mitt i natten när hon sover så skönt. För någon kväll sedan lyckades vi ändå byta på henne utan att hon vaknade, lilla söta Olivia. Om jag visste vad det var, kan det vara någon tand? Någon som vet hur magen reagerar om den inte riktigt gillar gluten?
Alice har varit helt slut nu två kvällar i rad, tidigare än vanligt. Lilla älskling!
 
 
Ute på premiärtur i julklapparna från moster och morbror, de älskar det!

Igår hade vi en heldag hemifrån. Vi var först till BVC och kollade läget. Alice väger: 6940g och är 66,5cm lång och Olivia väger: 6920g och är 67,5cm lång. De håller sig jämnstora mina små brudar. Efter BVC åkte vi till barnens farfar och hälsade på och på vägen hem svängade vi in och blev bjudna på middag hos barnens farmor. Det blev en jättefin dag och allt blev perfekt timat med sovning och matning, tjejerna var trötta när vi kom hem och Olivia sov oroligt inatt. Vet inte om det blev för mycket för henne eller om det är hennes oroliga mage som inte låter henne sova. Vi ska tillbaka till vårdcentralen framöver eftersom att Alice låter så tät när hon andas på natten. Det började innan förkylningen och det kan nästan låta som att hon snarkar ibland. Nu är hon frisk och det borde inte låta så men vi får se vad läkaren säger.
 
Just det! Höll på att glömma, Olivia tog sina första riktiga krypsteg i torsdags. Duktiga tjejen!
 
 

"-Det är två barn i magen!"

En blogg om livet som tvillingmamma.

RSS 2.0