Midsommarbrudar!

 
Såhär snygga var mina älsklingar på midsommarafton!
Vi var i Fränsta hela helgen och själva aftonen var vi hos farmor och farfar.
Nästa år blir det riktigt firande med midsommarstång och dans!
 
 
 

En regnig dag med Rabarberkräm!

Igår var det ju strålande väder och vaaarmt. Vi fick besök av Emma och Simon och det var superkul. Vi gick till lekparken och gungade lite. Jag fick massa rabarber som jag har gjort kräm av och en del frös jag in. Jag fick ett recept av Jessica som är superlätt och gott.
 
Rabarberkräm:
 
4 dl vatten
3/4 dl socker
500 g rabarber
 
Koka i några minuter och häll i 2,5 msk potatismjöl utblandat med lite vatten.
 
Ett husmorstips jag fick av min mamma var att man ska lägga i rabarbern i vatten och precis koka upp, hälla av och tillsätta nytt vatten (den mängd som krävs till krämen) för att minska risken för att krämen blir sträv eller besk.
 
Supergott såhär på sommaren! Nu har jag frukost för hela veckan.
 
 
Gullungar!
 
 
 

Alice och Olivia 15 månader (snart)!

Det blir glest mellan inläggen då det är sjukdomar till höger och vänster och barnen blir större och större och kräver mer och mer uppmärksamhet. Tänkte jag skulle ge er en liten uppdatering iallafall även om det känns meningslöst när jag nu inte gjort det varje månad men ändå..
 
* Vi ska till BVC den 5/7 för viktkontroll. Det är så spännande. Hoppas de har passerat niokilosgränsen nu!
* Storlek 4 i blöjor, även provat Up&Go, vet inte riktigt vad jag tycker om dom än. Storlek 74 i kläder är det som gäller nu.
* Sover tre gånger på dagen ännu och även hela nätterna. Mycket oroligt har det varit när de varit förkylda men det är ju inte så konstigt. De somnar själva på kvällen efter att de härjat lite i sängarna men aldrig (förutom Olivia ikväll) något grin.
* I onsdags tog Olivia sina första egna steg och hon kan gå ganska långt själv nu men hon fegar lite och vill gärna ha en hand att hålla i. Alice gick flera steg riktigt idag. Första gången! Några steg tog hon i helgen men gick riktigt idag.
* Olivia är en riktig klätterapa och klättrar i gåstolen och sätter sig där själv och klättrar i leksakslådorna och sitter där i och leker.
* De har åtta tänder var.
* Alice babblar riktigt mycket, Olivia också och den senaste veckan har de ändrat från "Dadadada" till "Dododroodroo". Jaaa, typ!
* De har börjat göra skillnad på folk också. Om pappan kommer hem från jobbet så är det BARA han som gäller och om vi är med t.ex. mormor, morfar och moster så väljer de vem de vill vara hos och då är det ingen annan som duger.
* Just nu tycker jag att vi är i en väääldigt gnällig period.
 
 
 
 

Förkylningsastma?

Barnen har varit snoriga nu i snart fyra veckor igen... Sedan helgen har Alice hemsk hosta och massor med rossel i brösten. Det piper när hon andas och igår var jag in på vårdcentralen med henne (Olivia var såklart också med men hon klarar sig för det mesta bättre) och lillgumman fick inhalera luftrörsvidgande och doktorn skrev ut en sån till oss som vi kan använda vid behov. Jag vet inte om jag tyckte att det hjälpte och vi har inte använt den hemma än heller men det kan ju vara bra att ha den om det krisar. Hon verkar ha hemska mardrömmar ikväll, har nu varit in till henne två gånger redan ikväll pga. att hon är jätteledsen halvt i sömnen. Hoppas det blir bättre inatt.
 
Jag börjar nu undra om mina små nånsin kommer få vara friska under en längre tid än en-två veckors tid. Det tar på att vara förkyld hela tiden och det blir dåligt med sömn för alla.
 
Nä, hon är jätteorolig nu lilla Alice så jag ska göra kväll och gå och lägga mig i beredskap så att Erik får sova nånting.

En del har hänt!

Mycket har hänt och tiden har gått. Jag ska verkligen försöka ta tag i det här och blogga oftare nu. Jag vill ju ha kvar och kunna gå tillbaka och läsa om allt vi gjort.
 
Här kommer iallafall några bilder som visar att mina älsklingar faktiskt har växt!

 
Olivia
 
Alice
 
 
 
<3
 
 

Fan fan fan!

Jag är så less! Less på sjukdomar, less på mig själv, less på att barnen mår dåligt och less på att sitta här hemma och ruttna. Och FRAMFÖR ALLT - less på att vara sjuk själv.
 
Men jag börjar om från början...
 
Jag var överlycklig över att jag hade bilen hemma och ville hitta på saker med barnen på dagarna istället för att bara vara hemma. Vi åkte till Drakborgen, Himlabadet, Birsta och träffade vänner. Vi hade en supermysig vecka med massa skoj.
 
 
Premiär på Drakborgen med barnens kusin och faster. Det var kul!
 
 
Jag tog med mig barnen själv och åkte till Himlabadet med våra kompisar och det var superkul. Det ska vi snart göra igen. Barnen älskar att bada och det är så mysigt. De kröp omkring i vattnet och plaskade massor.
 
 
 
På onsdagen hade vi tråkigt men fick sällskap och Viktoria och Linn till Drakborgen och Birsta. En helmysig dag verkligen.
 

Natten sedan, var så jobbig. Båda barnen blev jättesnoriga och det var jobbigt för dem att andas. Olivia var jätteledsen hela natten och vi försökte med allt för att hon skulle få någon timmes sömn. På torsdagen blev det BVC besök och på kvällen hade de feber. De fick Alvedon och sov väl halvskapligt. Dagen efter kändes det som att det blivit lite bättre så vi packade in oss i bilen och åkte till Fränsta. Den helgen blev inte som vi tänkt oss. Jättehängiga brudar och feber. På söndagen åkte vi hem och hela dagen var Alice jättehängig. Hon bara satt och sov.
Veckan följdes av en lika hängig tjej som mat- och dryckvägrade. Olivia blev piggare och kändes "frisk". Plötsligt började Alice att kräkas också och det gick inte att få i henne något alls. Hon bara sov och ville inte vara vaken. Vi åkte till sjukhuset och blev hemskickade. På onsdagen var det ännu sämre så vi åkte in igen och då blev vi inlagda. Lillgumman hade då gått ner nästan ett halvt kilo på bara några dagar. Hela natten trälade vi med vätskeersättning för att slippa sonden.
Erik tog med Olivia hem eftersom det inte finns plats för hela familjen på sjukhuset och när de är påväg hem börjar hon kräkas. Följt av diarré. Det gjorde så fruktansvärt ont att vara på sjukhuset med en jättedålig tjej och veta att min andra älskling var hemma och påväg åt samma håll som sin syster. Jag ville ju vara hos båda! Dagen efter blev vi utskrivna och fick åka hem. Två trötta barn och lika trötta föräldrar. Som vi kämpat och tjatat och gnatat med att få i dem vätska alltså. Olivia fick man i en sked vatten och ut kom tjugo, fem sekunder efter. Helt sinnessjukt!
Jag orkar inte skriva allt och kommer ärligt knappt ihåg vad det är för dag. Jag vet bara att jag sovit extremt få minuter de senaste två veckorna och på det har jag varit förkyld, åkt på samma magvirus som barnen OCH nu är jag sjuk igen. Feber, ont i halsen och jävlig.
Det blev alltså nån komboinfluensa barnen åkte på. Den första en influensa och på det ett magvirus. Nu är de bättre och blir mer och mer sig själva och OJ vad jag har saknat dem. Glada, pigga, utforskande, härliga barn. MINA barn!
 
Jag funderar faktiskt på vad det kan kosta att anställa en Nanny eller två. Typ "nattNanny". Eftersom de är stora nu och inte vaknar annat än att de tappar tutten och gnäller lite så spelar det nog inte så stor roll om det är jag eller en "Nanny" som stoppar in lilltutten. Då skulle jag få SOOOOVA! Tänk vilken lyx. Jag behöver sova nu, ett år typ...
 
Så, de senaste två veckorna har vi varit sjuka. Trälat och trälat och varit ledsna och haft feber och ONT. Älskade barn, förlåt mig. Förlåt mig för att jag är så otroligt DUM och jaaa, DUM som tog med er till Drakborgen och Himlabadet och och och... NÄR jag egentligen vet att det är såna jävliga förkylningstider nu och RS och skit. Fan vad jag hatar mig själv för det!
 
Nu då? Jaa, nu är jag SKITNERVÖS för att jag om någon dag ska hitta någon prick på de små, små kropparna. Prickar som heter VATTKOPPOR. Vattkoppor sprids via luften och då tycker jag att man inte borde vistas ute bland folk om man vet att man har det! Fan! Jajaja, jag vet att oftast blir det lindrigare när man är liten. Ja, OFTAST ja. Men jag har sett massor med små barn som haft det värre än värst och med vår otur lär vi få det så. Tänk om de får det nu när vi väl blivit friska. Då kommer jag dö. Jaa, jag orkar nog inte med så mycket mer nu. Jag behöver ett break från sjukdomar och få återgå till vardagen igen för att orka med nåt mer nu. Jag känner mig rätt så instabil nu, tänk vad sömnbristen kan få en att må dåligt alltså...

Alice och Olivia 10 månader!

Nu tänkte jag sammanfatta en tiomånadersuppdatering. Liiite sent men det har varit lite upp och ner med magsjukan och allt.
 
Vi var iallafall in till BVC och kollade läget i början av månaden och då såg det ut såhär.
 
* Alice vägde 7570g och var 68cm lång och Olivia vägde 7600g och var 67,5cm lång.
* Nu har vi börjat använda storlek 4 i blöjor, fortfarande Libero.
* I kläderna har vi nu börjat använda storlek 68 och det passar för det mesta bäst just nu. 62 passar ett tag till men det är i huvudsak 68 som gäller.
* Äter välling på morgonen, hemlagad mat till lunch, gröt till mellanmål, hemlagat till middag och välling innan kvällning. Jag ammade till 9 månader och 20 dagar.
* Sover från ca. 20-21 till 07.30-08. Har varit ganska dåligt med sömn nu ett tag. Olivia är mycket orolig och gnällig och hade en period en vecka när hon vaknade vid 03-tiden och var ledsen och kunde inte komma till ro. Det tog ungefär en till en och en halv timme innan det gick att få henne att somna igen. Alice skulle kunna sova längre på morgonen om hennes syster inte startade dagen med att vara så ledsen.
* Sover fortfarande tre gånger på dagen.
* Båda två kryper med en himla fart nu. Alice har sedan en vecka tillbaka ungefär även hon börjat krypa på alla fyra. Innan det körde hon militär-ålar-krypningen.
* Båda två sitter och kan sätta sig själva. De ställer sig på knä och vill nå upp till saker. Alice ställde sig upp alldeles själv mot gåstolen i söndags.
* Olivia pratar "Dadadadada" och Alice babblar massor och har även börjat säga "Mamamama". Olivia har börjat skrika så att rösten tillslut spricker i det ljusaste om hon blir arg eller så. Båda två har fått en rejäl stämma!
* De älskar Misse, våran katt och kan krypa över stockar och stenar för att nå fram till honom.
* Oftast håller de ihop, går en åt ena hållet hakar den andra på. Ibland tar de mod till sig och kryper iväg på egen hand. Oftast då in till deras rum och till bollhavet. Där ställer de sig på knä vid kanten och leker med bollarna.
* De skrattar mer och mer och ibland åt ingenting.
* Älskar "Imse vimse spindel" och Alice "sjunger" gärna med. Idag började Olivia också att "sjunga" med i sången.
* Om vi "klickar" med tungan mot gommen så härmar Alice det och gör likadant. Ibland kan hon sitta för sig själv och göra så.
* Olivia suger på överläppen eller så har hon tungan en bit ut och flinar när hon är busig. 
* Olivia har fått två små tänder uppe och har börjat gnissla.
 
 
 
 
Jag ser nu när jag läser inlägget från förra månaden vad otroligt mycket som har hänt på bara den här korta stunden. Det är otroligt vad fort de lär sig nya saker nu <3
 
 

Livet på en neonatalavdelning!

När man är gravid och även innan man blir gravid, har man en föreställning över hur det kommer bli när det lilla barnet kommer till världen. Allt kommer bli underbart, vackert och kärlek, kärlek, kärlek! När det är dags åker man in, stannar några dagar och sedan börjar livet med en ny liten person.... ELLER?
Inte tänker man väl att: "Våra barn kommer börja sina liv i en kuvös, de kommer ha en andningsmask över ansiktet, de kommer ha slangar och sladdar över hela kroppen och de kommer vara så små att du kan hålla dem i din ena hand. Det kommer vara kritiskt och det kommer vara stabilt och vi kommer inte alls känna det där lyckoruset som alla pratar om. Visst känner man det också någonstans där ibland all oro, sömnlöshet, smärta och ständiga stress. Du kommer knappt våga att hålla i ditt lilla barn för du är rädd att det kommer gå sönder om du så bara rör det."
 
Sen kommer frågan om vad det är som är så jobbigt, vad det är vi gör eftersom vi har så lite tid till annat. Barnen äter ju bara var tredje timme, sondmatas dessutom. Varför hinner vi inte laga någon mat, vad är det som tar sån tid? Varför är vi så trötta? Jo, här ska ni få höra!
 
Pang! Du har blivit förälder, men vart är ditt barn? Jo, det tog ju läkarna direkt efter födseln innan du ens hann se skymten av det. Det tar flera timmar innan du äntligen får se ditt nyfödda lilla barn. Men du får inte hålla det, det måste ligga i kuvösen. Hur mår det? Hur kommer det att sluta?
   Nu får du komma till neonatalavdelningen och bo där med ditt barn, men inte i samma rum. Det vårdas fortfarande i intensivvårdssalen. Du har blivit förälder, men vart är ditt barn?
   Oroliga, trötta föräldrar överallt, flera kuvöser med små barn i som behöver övervakning dygnet runt. Pling, pling, pling. Vad är det som låter? Är det mitt barn? Vad händer? Nä, det var någon annans barn. Pling, pling, pling akutlarm, personal som springer. Pling, pling, pling var det hos mitt barn? Kolla puls, syresättning, glappkontakt...är larmet på? Puh, det var glappkontakt på saturationsmätaren. Pling, pling, pling. Andningsuppehåll? Mäta, väga, sondmata och glöm för guds skulle inte att du ska pumpa var tredje timme för att få igång produktionen. Sitta känguru i timmar i sträck, flera gånger om dagen för barnens bästa. Äta själv? Nä, det finns inte tid till att stå och laga mat i föräldraköket!
   Sen samvårdsrum, då blir du instängd på ett rum på 10-12m2 och får då inte lämna sjukhuset utan ska sköta barnet själv, matning, amnings/flaskträna i 20min sen sonda i ca. 20 minuter och pumpa i 15 minuter. Ett jobb som tar 1- 1 1/2tim per gång och barnet ska äta var tredje timme. Där emellan kommer sköterskorna in och tar kontroller. Blodprover och mediciner... Det ska helst också hinnas med att gå ut och få frisk luft en stund varje dag. Bor du nära sjukhuset får du inte låna tvättmaskin där utan då ska man hinna hem och göra det också. Dessutom rekommenderas man att sova emellan varje matning för att orka...
   Att vara nyblivna föräldrar till små sjuka barn och vistas i den miljön i 10-24timmar om dagen, varje dag, vecka efter vecka, månad efter månad ... believe me, det kan knäcka vem som helst. Tyvärr har närstående ofta svårt att inse hur det verkligen är att vara på neo. 
 

Om jag hade vetat att mina barn skulle födas så mycket för tidigt och att det var så krävande som det var så skulle jag ha förberett med tonvis med matlådor, fixat någon som kunde komma och hämta tvätten och leverera den tvättad till oss på sjukhuset, någon som kunde ta hand om hemmet under tiden vi var borta. Bett någon närstående vara med oss någon/några nätter för att kanske kunna hjälpa till på sjukhuset med sondning eller bara övervakning så att vi hade kunnat få sova en eller två timmar.
 
Det har tagit mig flera, flera timmar att skriva det här inlägget. Tårarna bara rinner och rinner när jag tänker tillbaka på den tiden. Vilket (rent ut sagt) jävla helvete det är att hamna där! Jag önskar inte ens min värsta fiende att få uppeva samma sak. Jag har nu insett att jag och Erik inte alls har fått tid till att bearbeta tiden på sjukhuset än och våra barn är nu över 9 månader. Vi har inte kunnat prata med varandra om hur det kändes och om allt vi upplevt under den här tiden. Det går i ett dagarna i ända och det finns aldrig tid över till sånt.
 
Vi har haft en otrolig tur mitt i oturen att vi har fått så starka och friska barn och jag lider med alla de föräldrar som går igenom samma sak. Alla föräldrar som får barn som är mycket sjukare och skörare än vad våra var, de som inte ens får med sig sina barn hem igen då de inte klarade livet utanför magen så tidigt. Till alla prematurföräldrar där ute: Ni gör ett så otroligt bra jobb och ni är guld värda allihop! Det är tufft att starta familjelivet på det här sättet men på något sätt klarar vi det.
 
Och till alla anhöriga: Er hjälp behövs så sjukt mycket under tiden på sjukhuset, fråga inte, gör det bara!
 
 
 
 

 
 
 

Första gången på badhus!

Idag har vi varit på badhuset för första gången på riktigt! Om man inte räknar med babysimmet men det gör inte jag. Idag har vi varit på Himlabadet och badat påriktigt och oj vad kul vi hade. De älskar verkligen vatten och Alice skrattade åt allt och alla och Olivia höll låda och pratade som bara den. Synd att vi inte har en vattetålig kamera för det hade varit roligt att ta kort och filma deras reaktioner. Det var absolut inte sista gången vi var dit och jag är så glad över att vi gjorde den här utflykten idag. Vi var där i nästan tre timmar. Vi badade i nästan en timme och sedan åt vi och duschade innan vi slutligen lämnade badet för den här gången och åkte hem.
 
 
 
 
 
 
 
Skit att det inte går att rotera bilderna, dessa är tagna med telefonen.
 
 

Alice och Olivia 9 månader!

På nyårsdagen blev mina älsklingar 9 månader gamla, herregud! Det händer mycket nu och det märks att de vill mer än de kan. Tänkte sammanfatta lite i punktform.
 
* Alice väger 6940g och är 66,5cm lång och Olivia väger 6920g och är 67,5cm lång.
* De har storlek 3 i blöjor, vi kör med Libero.
* Storlek 62 i kläder, de har några byxor i storlek 50 som är stora i storleken och några plagg i 56 och även 68 men det som passar bäst är fortfarande 62.
* Ammar på morgonen, äter gröt till lunch, hemlagad middag, mellanmål och får nu ersättning på kvällen innan läggning.
* Sover från ca. 20 - 08, vi kliver upp någon gång per natt och stoppar in tutten eller vänder tillbaka till ryggläge.
* På dagen sover de tre gånger. En gång innan gröten, en innan middagen och en innan mellanmålet. Ca 30 minuter till en timme ungefär varje gång.
* Alice vänder från rygg till mage och tillbaka till rygg utan problem, hon har lärt sig hur man gör utan att slå huvudet nu. Olivia har börjat vända sig tillbaka på rygg igen men slår i för hårt och blir ledsen men snart har hon också lärt sig att balansera så att fallet blir mjukt.
* Olivia sitter själv, Alice sitter lite ostadigt.
* Båda två drar sig framåt med armarna och skjuter på med fötterna och snurrar runt runt och har börjat sträcka sig uppåt efter möbler.
* Olivia har tagit sina första krypsteg på alla fyra!
* Alice pratar massor och säger: "Dada dede nenenene dededa" osv.
* ÄLSKAR hoppgungorna och börjar hoppa om man säger: "Hoppihopp". Olivia vill att vi gungar henne i hoppgungan, hon älskar att gunga och håller upp fötterna för att inte stoppa farten.
* Båda två har två tänder nertill.
 
Så svårt att komma ihåg allt när det väl gäller men ungefär så ser det ut nu, antar att det kommer gå i en rasande fart nu framöver. <3
 
 
 
 

Mitt livs första jul...

..för barnen och för mig som mamma! Vilken bra dag vi har haft. Mamma, pappa, Sofia, Oskar, Farmor och Farfar kom till oss och åt julmat, öppnade julklappar och åt julgodis. Barnen fick så många och fina klappar så det är i överflöd med saker här hemma hos oss nu. Barnen var glada och snälla (som vanligt) och de tyckte nog att det var lite spännande med alla paket. Olivia hade sin topp på förkylningen idag och har varit hes och hängig men hon är tapper min lilla stjärna. Alice smilar som vanligt med kameran och med alla som ser henne.
 
Ja, vi åkte ju på en förkylning mitt i allt stök. Jag har varit dålig med feber och rethosta men hoppas det är över snart och inte vänder och blir sämre igen. Barnen har haft det jobbigt men Alice är sig själv nu igen och Olivia har som sagt det värsta nu så jag hoppas hon får vara piggare imorgon. Bara inte pappan åker dit nu efter oss, vi behöver honom frisk och stark här hemma nu när han är långledig!
 
Angående Olivias tänder så hade jag fel gällande antalet, det är höger bissing i nederkäken som kikar fram och den till vänster har inte kommit upp än men är på gång. Vi borstar tänder morgon och kväll nu och de är så duktiga så!
 
Nu kommer ett bildregn. Ha en fortsatt trevlig julhelg, imorgon blir det mer firande med pappans släkt.
 

 
God jul!
 
 

Det var tänder!

Olivia har fått tänder!!! Herregud! Jag kände ju för bara någon dag sedan och då var det "bara" hårt där. Idag kände jag efter bara för att vi pratade om det och gissa om jag blev förvånad när jag känner inte en utan TVÅ tänder nere. Ojojoj, lilla gumman. Inte så konstigt att hon varit gnällig.
   Alice bajsade massor igår, tänk att man kan bli så glad över lite bajs. Fortsättning följer en annan dag, det har varit mycket i helgen med bakning och matlagning och massor med besök. Nu ska vi sova!

Lucia!

Tänk att det snart är jul igen. Det är så fullt upp här hela tiden att jag nästan inte hinner med någon julstämning, jag hoppas den infinner sig snart!
   Idag var det avslutning på babysimmet och det gick bättre än bäst för båda barnen idag. Varken Olivia eller Alice blev irriterade av dyken och de sprattlade med både armar och ben när vi övade "simning". Älskade duktiga barn! Tråkigt att kursen redan är slut, precis när man träffat andra mammor och pappor som man tyckte man kom överrens med, vi får hoppas att vi ses ändå på ett eller annat sätt. Vi har inte bestämt om vi ska fortsätta med nästa kurs än, vi får se.
   Jag har fortsatt med bakningen, mozartkulor, ischoklad och kola gjorde jag igår och idag blev det havrekex, lussebullar och vörtlimpa. Inte snyggast men goda! Det är kul även om jag känner mig lite stressad när jag måste skynda mig medan barnen sover eller då de är nöjda att sitta och titta på. Nästa år kan de vara med och baka!
   Det ÄR tänder på gång för Olivia också, det är alldeles hårt så de kommer nog snart upp. Hon verkar ha ont.
   Nu sover mina små änglar och pappan jobbar lite extra ikväll så jag är helt ensam, ganska skönt faktiskt även om jag är mörkrädd som få! Jag har precis smakat min första egengjorda vörtlimpa och den blev hur god som helst, med julmust till. Nu ska jag titta på musikhjälpen live, ni har väl inte missat?
 
 
Alice rullar runt, runt och idag fick hon med sig lakanet och blev så förvånad över vad som hände. 
Häromdagen fick de smaka mjukmacka med osaltat smör på för första gången och det var gott!
 
 
 

Julbakningen fortsätter!

Idag blev det fortsättning på bakandet. Jag fick till hallongrottor, kolakakor, snickerskakor och mandelbiskvier. Biskvierna hade nog sett sina bättre dagar men det ska väl synas lite att det är hembakt också va? Jag och barnen hann med en promenad i snöandet och en sväng in på affären också. Jag hade glömt plånboken och kom på det precis när jag skulle börja lasta upp varorna på bandet. En sån tur jag har att vi bor där vi bor och att det är en mindre affär där de känner igen oss vilket gjorde att kassörskan parkerade mitt köp och sa att jag kunde komma tillbaka en annan gång och betala, hon gjorde min dag verkligen. Det är inte alltid så lätt att passa in så att det fungerar att göra vad som helst med två små och det hade hon nog förståelse för.
 
Alice har fått sin andra tand nu, nere till höger om den första som kom för några veckor sedan. Det har inte varit mycket pjål från hennes sida den här gången heller, kanske lite mer gnäll än vanligt men inte mycket. Olivia har det lite jobbigt just nu, mycket ledsen och gnällig. Hon är väldigt känslig över lag nu och reagerar på sånt som inte rört henne i ryggen förut. Båda barnen är väldigt hårda i magen nu och jag tror att det är det som är jobbigast för Olivia, jag ska kolla imorn om det är någon tand på gång för henne också. Vi har provat med plommonpuré, päron och massa vatten (så gott det går att få i dem) men det funkar inte. Jag tycker så synd om dem, de har aldrig haft problem med magarna förut och nu får de verkligen kämpa. Stackars mina små älsklingar! Är det någon som har något annat tips mot hårda magar?
 
Nu har de somnat för natten, det var lite oroligt men tillslut så varvade de ner och somnade så sött. Olivia vänder sig flera gånger om natten till mage och det verkar som att hon sover skönare på mage. Jag vill fortfarande att hon ska sova på rygg men det vill inte hon tydligen så det blir upp några gånger för att vända tillbaka henne på nätterna. När hon blivit lite större och kan vända sig från rygg till mage och tillbaka till rygg igen utan problem så kanske jag kan slappna av och låta henne sova på mage om hon vill men än så länge så får vi kämpa lite med att vända tillbaka henne. Alice sover helst på sin vänstra sida och det ser så mysigt ut. Båda barnen sover på vänster sida (om det inte blir på magen då).
 
Ja! Idag fick de turkisk yoghurt med äpple i för första gången. Olivia smaskade och åt upp hela portionen, Alice tyckte om smaken men tyckte nog att mamma kunde ha mosat äpplet lite bättre men jag blev förvånad över att de gillade det på en gång. Jag hade räknat med sura grimaser och protest men icke. Duktiga tjejer!
 
Nu ska jag och min karl smaka kakor och dricka julmust!

Att sova en hel natt!

Nu för tiden så sover Alice hela nätterna utan ett pip, min duktiga lilla tjej! Det har varit så i flera veckor nu och det är så skönt. Olivia sover lite oroligare och kan vakna till eller bli lite orolig mellan en och tre gånger per natt men då ger vi bara tutten och stoppar om henne och sedan kan vi somna om igen och ibland märker man inte ens att man varit upp. Jag har haft en himla tur med att mina barn slutade att äta på natten så tidigt. Vid fyra månaders ålder sov de till åttatiden och det är jag sjukt tacksam för! När man väl är inne i nattmatningen och allt så är man ju så van det så då gör det ju ingenting men jag vet inte vem jag hade varit om jag inte hade fått sova något på nätterna fram till nu. Det har ju inte varit lika enkelt för mig att "bara" ta över dem till sängen och liggamma utan jag har tagit med mig barnen till soffan och suttit där, där jag har amningskudden och kan sitta riktigt. Sömnen är så viktig och jag kan säga som så att sedan de började följa detta sovmönster har jag själv blivit mycket piggare. Jag orkar hålla igång hela dagarna och är inte lika trött längre. Jag vill kunna vara en glad och pigg mamma som orkar hitta på roliga saker och engagera mig i mina barn. Det är viktigt!
 
 
 
Mina små hjärtan!
 
 
 

Keep rollin´!

Vår vardag har varit lite upp och ner ett tag nu. Tjejerna är inne i en stor utvecklingsfas nu och de är i full färd med att försöka lära oss de nya rutinerna som ska gälla. Allra helst krävande har det varit på kvällarna men jag hoppas att det snart ger med sig. Alice fick i fredags sin första tand, lilla gumman! Inte mycket gnäll har kommit därifrån inte, hon har bara bitit mycket på allt men inte dregglat ovanligt mycket eller varit ledsen. En tapper liten dam. Olivia är det full rulle bakåt på om man ska säga så. Hon tar sig upp på knäna och försöker och försöker men hon kommer mest bakåt. Hon kämpar och blir så frustrerad när det inte går som hon vill.
   Imorn är det babysimigen och jag känner mig lite nervös inför det kommande dyket som jag inte riktigt vet när det blir än. Läskigt det där.
 
 

Det bästa som finns! 
 
 
 
 

Beloved people!

 
Alice med sin morfar och Olivia med sin mormor!
 
 
 
 
 
 
 
 

Time is running away!

Mina underbara barn har nu hunnit bli sju månader gamla. På något oförklarligt, konstigt sätt känns det som att tiden står stilla och att det fortfarande är april då de nyss föddes men att de utvecklas och växer hela tiden.
Vi ska till BVC på fredag och då får vi se vad de väger och hur långa de är nu. Det känns som att de inte har växt så mycket så det ska bli spännande att se.
   I en veckas tid nu har Olivia och Alice ätit en hel portion gröt vid 11-12 tiden och de älskar det. De älskar all sorts mat de får och varje dag får de smakprover. Potatis, morot, palsternacka, kyckling och ärtor har de smakat hittills och de tycker om det, de vill bara ha mer. Smörgåsrån har de också fått och det är också en favorit!
 
 
Min ena bebis har lärt sig att åla sig baklänges och det går inte längre att lämna dem ensamma, Olivia hon backar tills det tar stopp och man vet man aldrig vart det slutar. Alice kämpar med att ta tag i alla saker som ligger framför henne för att kunna stoppa dem i munnen och bita på dem. Det verkar klia otroligt i hennes mun, ibland är det nästan som att hon får panik när hon inte får in något tillräckligt fort i munnen. De är så duktiga mina barn och jag är så otroligt stolt!
 
 
Jag la båda barnen på filten...
 
Nu blir det bildregn:

 

 
 
 

 
 
Det finns inget finare än ni!
 
 
 

Lucky grandma´ and grandpa´!

Sån tur som vi har så har vi de obligatoriska mormor- och morfarsöndagarna!
Även idag fick vi besök av dom och moster Sofia och morbror Oskar hängde också med. Karlarna kollade hockey och vi drog iväg till Birsta en sväng och vilken tur vi har som får nya grejer jämt. Idag fick bebisarna lite nya kläder av sin mormor. Vad snäll hon är, den där mormorn!
 
 
Pyjamaser i storlek 68 (till senare) och superfina heldressar. Nya strumpor behöver vi alltid!
 
 

Swim ´til you drop!

Så, hur gick det nu på babysimmet i torsdags? Det gick skitbra! Åh, vad roligt det var att se att mina bebisar verkligen trivdes i vattnet. Det visste vi väl redan men man vet aldrig när det är ny miljö, mycket folk osv. Det var så himla mysigt att jag inte ville kliva upp. Längtar till torsdag igen, då ska nog förhoppningsvis barnens farmor följa med. Deras moster var med i torsdags och tog lite bilder på småfiskarna mina:
 
 
De två sista bilderna blir nog förstoringar så småningom!
 
 
 

"-Det är två barn i magen!"

En blogg om livet som tvillingmamma.

RSS 2.0