Fan fan fan!

Jag är så less! Less på sjukdomar, less på mig själv, less på att barnen mår dåligt och less på att sitta här hemma och ruttna. Och FRAMFÖR ALLT - less på att vara sjuk själv.
 
Men jag börjar om från början...
 
Jag var överlycklig över att jag hade bilen hemma och ville hitta på saker med barnen på dagarna istället för att bara vara hemma. Vi åkte till Drakborgen, Himlabadet, Birsta och träffade vänner. Vi hade en supermysig vecka med massa skoj.
 
 
Premiär på Drakborgen med barnens kusin och faster. Det var kul!
 
 
Jag tog med mig barnen själv och åkte till Himlabadet med våra kompisar och det var superkul. Det ska vi snart göra igen. Barnen älskar att bada och det är så mysigt. De kröp omkring i vattnet och plaskade massor.
 
 
 
På onsdagen hade vi tråkigt men fick sällskap och Viktoria och Linn till Drakborgen och Birsta. En helmysig dag verkligen.
 

Natten sedan, var så jobbig. Båda barnen blev jättesnoriga och det var jobbigt för dem att andas. Olivia var jätteledsen hela natten och vi försökte med allt för att hon skulle få någon timmes sömn. På torsdagen blev det BVC besök och på kvällen hade de feber. De fick Alvedon och sov väl halvskapligt. Dagen efter kändes det som att det blivit lite bättre så vi packade in oss i bilen och åkte till Fränsta. Den helgen blev inte som vi tänkt oss. Jättehängiga brudar och feber. På söndagen åkte vi hem och hela dagen var Alice jättehängig. Hon bara satt och sov.
Veckan följdes av en lika hängig tjej som mat- och dryckvägrade. Olivia blev piggare och kändes "frisk". Plötsligt började Alice att kräkas också och det gick inte att få i henne något alls. Hon bara sov och ville inte vara vaken. Vi åkte till sjukhuset och blev hemskickade. På onsdagen var det ännu sämre så vi åkte in igen och då blev vi inlagda. Lillgumman hade då gått ner nästan ett halvt kilo på bara några dagar. Hela natten trälade vi med vätskeersättning för att slippa sonden.
Erik tog med Olivia hem eftersom det inte finns plats för hela familjen på sjukhuset och när de är påväg hem börjar hon kräkas. Följt av diarré. Det gjorde så fruktansvärt ont att vara på sjukhuset med en jättedålig tjej och veta att min andra älskling var hemma och påväg åt samma håll som sin syster. Jag ville ju vara hos båda! Dagen efter blev vi utskrivna och fick åka hem. Två trötta barn och lika trötta föräldrar. Som vi kämpat och tjatat och gnatat med att få i dem vätska alltså. Olivia fick man i en sked vatten och ut kom tjugo, fem sekunder efter. Helt sinnessjukt!
Jag orkar inte skriva allt och kommer ärligt knappt ihåg vad det är för dag. Jag vet bara att jag sovit extremt få minuter de senaste två veckorna och på det har jag varit förkyld, åkt på samma magvirus som barnen OCH nu är jag sjuk igen. Feber, ont i halsen och jävlig.
Det blev alltså nån komboinfluensa barnen åkte på. Den första en influensa och på det ett magvirus. Nu är de bättre och blir mer och mer sig själva och OJ vad jag har saknat dem. Glada, pigga, utforskande, härliga barn. MINA barn!
 
Jag funderar faktiskt på vad det kan kosta att anställa en Nanny eller två. Typ "nattNanny". Eftersom de är stora nu och inte vaknar annat än att de tappar tutten och gnäller lite så spelar det nog inte så stor roll om det är jag eller en "Nanny" som stoppar in lilltutten. Då skulle jag få SOOOOVA! Tänk vilken lyx. Jag behöver sova nu, ett år typ...
 
Så, de senaste två veckorna har vi varit sjuka. Trälat och trälat och varit ledsna och haft feber och ONT. Älskade barn, förlåt mig. Förlåt mig för att jag är så otroligt DUM och jaaa, DUM som tog med er till Drakborgen och Himlabadet och och och... NÄR jag egentligen vet att det är såna jävliga förkylningstider nu och RS och skit. Fan vad jag hatar mig själv för det!
 
Nu då? Jaa, nu är jag SKITNERVÖS för att jag om någon dag ska hitta någon prick på de små, små kropparna. Prickar som heter VATTKOPPOR. Vattkoppor sprids via luften och då tycker jag att man inte borde vistas ute bland folk om man vet att man har det! Fan! Jajaja, jag vet att oftast blir det lindrigare när man är liten. Ja, OFTAST ja. Men jag har sett massor med små barn som haft det värre än värst och med vår otur lär vi få det så. Tänk om de får det nu när vi väl blivit friska. Då kommer jag dö. Jaa, jag orkar nog inte med så mycket mer nu. Jag behöver ett break från sjukdomar och få återgå till vardagen igen för att orka med nåt mer nu. Jag känner mig rätt så instabil nu, tänk vad sömnbristen kan få en att må dåligt alltså...


Kommentarer
Angelica med dottern Bella

Dina flickor är jättesöta. =)

2013-04-16 @ 22:46:40
URL: http://linneaangelica.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

"-Det är två barn i magen!"

En blogg om livet som tvillingmamma.

RSS 2.0