Åh, fy vad jag har blivit fjantig på slutet. Jag har väl alltid varit mörkrädd och så men som det är nu blir jag livrädd om det plingar på dörren och jag vet att det inte är någon som ska komma. Igår kom barnens farfar helt oanmäld och jag höll på att skita på mig när han ringde på dörren. Jag blev förstås jätteglad när jag såg att det var han som kom för det händer inte varje dag. Idag plingade det plötsligt igen och då tänkte jag att det kanske var posten som skulle leverera något som inte gick ner i postlådan men icke, det var en människa med en lapp i handen och jag hann läsa något om att det kostade 150:- innan jag stängde dörren... Suck! Efter klockan fyra hände det igen, pling på ringklockan och ryck i handtaget. Då blev jag riktigt rädd! Jag smög ner för trappen och kollade i titthålet men där var det svart. Åh, fy! Jag höll på att börja grina och tänkte precis ringa till E innan jag kom på att det kan ju kanske vara min syster som ringde nyss och egentligen inte verkade ha någon speciell anledning till att ringa så jag frågade vem det var och hörde då att det var hon. 

   Varför är jag såhär fjantig? Jag måste ju ta bort det så att inte barnen tar efter mig och blir rädda för allt och alla. Men är det så konstigt egentligen att man blir rädd när det händer så mycket skit hela tiden? En kvinna blev skjuten när hon öppnade dörren då det plingade på klockan. Det är nog den händelsen som skrämt upp mig. Plus att jag har ju något enormt värdefullt som jag "vaktar" nu och det är mina barn. Det får aldrig någonsin hända mina barn någonting!

 

Världens bästa moster hade såklart som alltid med sig presenter till barnen och den här gången blev det en åttamånaderspresent. Tusen tack bästa du!

 

Idag har jag bakat, det går faktiskt fast man har två små barn. Jag gjorde en pepparkaksdeg och lussebullar. Provade ett nytt recept och gjorde glöggbullar, hur goda som helst och det får bli en ny tradition!

Idag åt barnen sin första "hela" middag och det verkar som det gick bra. De äter gröt vid lunchtid och nu får vi se om det går att få i dem ett mål mat till middag. Alice har inte varit så överväldigat förtjust i maten jag har lagat men idag var det mums. Olivia äter det mesta som serveras.

 

Tiden bara rusar iväg och det har varit en jobbig vecka. Nu ser jag framåt och hoppas att mer energi ska infinna sig framöver.

   Det har varit fars dag, min älsklings första fars dag. Han fick lite småpresenter men idag kom den rätta presenten på posten så den ska han få när han kommer hem, jag tror han kommer bli riktigt glad över den. Vi var till min pappa i lördags också och där fick vi supergod mat som vanligt. Han är bra min pappa, han kan allt och vet allt. Bästa pappan och bästa morfarn till mina barn. Man säger sånt för sällan! På söndagen grattade vi barnens farfar och där träffade vi deras kusin och faster också.

   Julen är bokad också, äntligen. Jag vill ha planerat och bestämt så att man vet hur man ska bete sig angående allt och så att man har tid på sig att fundera och fixa! På julafton kommer mina föräldrar, min syster och hennes sambo och förhoppningsvis min farmor och farfar. På juldagen kommer E's familj och vi har bestämt att det är barnens jul och det är de som får julklappar. Men för att göra något roligt så bestämde vi en summa, skrev alla vuxnas namn på en lapp och la i en hög. Alla drog varsitt namn och den personen man drog ska man köpa en julklapp till för den summan, vill man köpa för mer så är det upp till var och en. Känns jätteroligt och spännande. Undrar vad jag får?

 

 

Ibland så tar man helt enkelt bara slut. Jag har egentligen aldrig tänkt på vilka höga krav jag har på mig själv. Jag kör på tills jag inte ens orkar stå upp. "Det är lika bra att hålla igång hela tiden så orkar man mer", är väl ungefär hur min hjärna tänker. Sen kommer jag till en punkt då det rinner över. Den här veckan är den punkten.
   Jag är väl kanske för dålig på att be om hjälp och hoppas att de i min omgivning ska se eller förstå när de behöver rycka in. Jag tänker kanske ofta att jag ska klara allt själv, det kanske är så jag har fått lära mig. Om jag visar utåt att allt är bra är det kanske ingen som tänker att det kan behövas lite avlastning då och då, samtidigt som jag inte alls vill kräva av någon annan att komma och "jobba" hos mig. Samtidigt som att det oftast alltid känns som att allt är bra tills den dagen kommer då botten är nådd och allt rinner över. Då har jag nog kört på alldeles för hårt och för länge för att hinna känna efter om det kanske blir lite för mycket för mig ibland.

   Jag vill att mina barn ska ha samma relation till sina nära och kära som jag hade när jag var liten. Jag vill att de ska känna sig lika uppskattade som jag gjorde när jag var liten. Alltid kom det någon och hälsade på som hade något kul med sig, en liten present eller något gott fikabröd. De kom för att hälsa på mig och för att få spendera tid tillsammans med mig.

   Det är svårt att försöka göra så att alla blir nöjda, alla vill såklart vara med på ett hörn men det passar inte alltid alla på samma gång och då blir det svårt. Jag vill alla väl och att alla ska känna sig glada och nöjda med tillvaron, jag vill kanske för mycket och för väl ibland så att jag själv i slutändan bara tar slut. Jag måste börja tänka mer på oss och vad som passar oss bäst. Att det är vi som ska vara en familj och känna oss trygga tillsammans och må bra och ha det mysigt tillsammans, skapa traditioner på det sätt vi vill ha det och att alla andra bara är en bonus på det. Det är kanske det som är den största förvirringen i att skaffa sig en egen helt ny liten familj. Jag vill ju ha kvar min "gamla" familj samtidigt som jag måste få det att fungera för oss själva i vår "nya" familj.

   Jag kan inte styra över hur mycket andra vill vara en del av mina barn eller inte. Jag orkar inte längre bli besviken eller ledsen över uteblivna besök eller uppskattning. Jag måste verkligen försöka tänka på att göra allt så bra som möjligt för oss och för mina barn och att det blir lika bra om det "bara" är vi.

   Vi har tur som har många i vår omgivning som bryr sig om oss och som kommer med presenter mitt i veckan och den uppskattningen vi känner kanske vi visar lite för sällan. Men är det inte lite så? Att känslor, bra eller dåliga, det pratar man inte om. Det är synd! Många går nog omkring och mår lite dåligt just för att de har så mycket inom sig som inte kommer ut, det är lite förbjudet att prata om att man mår dåligt. Vi visar alltid upp en fasad om att allt är så bra medan det i själva verket kanske mest känns jobbigt allting. Det måste ändras på! Vi kan inte gå omkring och ha en massa saker inombords som behöver få komma ut, för känner inte alla en oerhörd lättnad när vi får prata av oss till en nära vän eller vår andra hälft? Det kommer jag lära mina barn, att prata om allt. Allt som känns bra och det som gör oss glada men även det som tynger oss och det som gör oss ledsna!

   Det är vi nu! Det är ni, mina älskade barn, som jag kommer göra mitt yttersta för, för att ni ska ha det bra.

 

Ny vecka - nya möjligheter! Det här med att ställa om klockan har jag inte brytt mig om förut men nu är det inte så kul längre. Våra superbra inarbetade rutiner har rubbats och nu vaknar barnen före sju istället för mellan åtta och nio. Det går väl till sig.

   Det snöar idag, jag är så glad! I helgen har vi haft besök av min familj som blev bjudna på middag. Det var dock bara mamma och syster som stannade eftersom det var något mycket roligare som hägrade för karlarna... Igår kom barnens farfar och hans sambo och hälsade på, inte en dag för sent!! En bra helg har det varit. Igår åt barnen sin första hela portion gröt och de älskar det. Mina duktiga små älsklingar. <3

 

Den här veckan har varit lugn, vi har inte haft några besök annat än att min moster plingade på sådär oväntat en dag. Älskar man inte oväntat spontanbesök? Vi har varit på babysim och då följde barnens farmor med. Vad duktiga de är, mina små älsklingar! De sa inte ett pip under hela tiden och inte efter heller. Vi duschade och gjorde oss klar och de bara var med. Underbara barn, vad har jag gjort för att förtjäna er?

     Det snöar och jag är så himla glad idag. Kan bero på att jag sov i ett streck från 22 till 06.40 utan att vakna. Första natten sedan barnen föddes som jag inte vaknade för att titta till osv. Det får gärna bli en trend men jag tror inte det. Jag har städat hela huset och barnen är snälla, ovanligt?! Nu blir det mys hela helgen.

 

Vad mycket kul jag fick med posten idag! Är det inte såå kul att få post? Det händer så sällan nu för tiden men när man var liten fick man ofta något kul på posten. Idag såg det ut såhär:

 

Åh, vilken gnällig dag. Jag tycker inte att jag klagar ofta men idag var det jobbigt. Jag vet inte vad som är fel och det tar kål på mig! Nu sover de för natten och jag hoppas de får sova gott.

    Vi tog en kort promenad i duggregnet till affären och köpte lite tröstfika. En hallonmunk med ett glas mjölk blev det för min del. Nu håller vi alla tummar för en bättre dag imorn!!

 

Det jobbigaste med att flytta är att komma i ordning i hemmet igen. Jag var så nöjd och harmonisk när det gällde vårt gamla hem när det gällde inredningen och så vidare. Nu är det en helt annan bostad med helt annan planlösning och det är mycket större. Jag har noll inspiration och lika mycket pengar, det kanske jag har sagt förut men jag vill verkligen få i ordning här hemma NU!
     Helgen som varit har varit en städarhelg. Vi har fått ganska mycket gjort men det finns lika mycket kvar att göra. Jag måste nog lära mig att ta det som det kommer och att inte stressa upp mig över småsaker. Lättare sagt än gjort minsann! Jag har iallafall fixat lite i barnens rum och det blev fint. De behöver inte sitt rum än men det är ändå kul att ha ett rum åt dom. När de blir större kommer jag göra om så att det passar små barn bättre men för nu duger det bra.

     Nu får det vara färdigsvamlat och dags för sängen. Sov gott!

 

Igår fick vi besök av Sofia och Oskar, barnens faddrar/gudföräldrar och även min syster. Uppdraget för dagen var: baddräkt! Gick in på Change och fick som vanligt superduper bra hjälp och första bästa satt perfekt. Hur bra är inte det när man som småbarnsmamma inte har all tid i världen? Det är alltid så bra kvalité på deras produkter och bra passform och jag är verkligen nöjd med mina köp där. Vi har även länge letat ett nyckelskåp till hallen men inte hittat något bra men igår dök jag på en annorlunda grej på Hem fina hem i Sundsbruk. Jag älskar den!

 

Det regnar! Idag blir en riktig innedag. Vi ska få besök av Viktoria och hennes lilla Linn, superkul!

    Jag känner verkligen för att handla något fint till hemmet men jag har noll inspiration och noll pengar på kontot, jag längtar även till julen i år. Åh, vad mysigt det ska bli!

 

I helgen har vi varit på dop som förvandlades till bröllop, två i ett liksom. Otroligt överraskande och oväntat. Bebisarna var nöjda och lite trötta men de höll ut länge men sedan sov de hela natten lång i varsin säng. Premiär och det gick hur bra som helst! I sex och en halv månad har de nu delat säng och det har varit så mysigt så men nu får de sova i varsin säng och jag tror de tycker det är skönt för oj vad de sover. Älsklingarna mina!

    Igår kom mamma och pappa och hälsade på, alltid lika kul. De kan verkligen inte hålla sig ifrån sina små barnbarn och det är jag så glad för!

 

Nä, nu ska vi fixa lite och se fram emot besök. Det börjar bli dags att skriva önskelistor också, vad önskar du dig i julklapp?

Åh vad skönt med helg! Den här veckan har innehållit ett fullspäckat schema, superkul! Vi har träffat massor med trevliga människor och bebisar och tagit flera promenader om dagen.

     Idag är det så fint väder så att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag känner mig så glad. Jag har två underbara, fina och otroligt älskade barn. Ett hem där jag verkligen trivs och en älskad sambo. Om jag vann drömvinsten på det här så skulle jag inte gråta, det gör inget om jag förlorar heller för jag har redan vunnit!

 

Tänk vad underbart det är då man träffar en vän som man inte pratat med på flera månader men ändå är allting som om det var igår vi sågs. En sån vän träffade jag igår. En vän som jag kan prata med om allt, som förstår mig och som är sig själv och 100% ärlig.

 

Det känns bättre idag, vilken lättnad! Barnen sover men lär nog vakna vilken minut som helst för att äta. Efter det blir det nog en promenad i solen! Jag har rensat i min garderob, hittade en hel del som jag ska göra mig av med men bäst av allt är att nu är det ordning där inne så att jag hittar något överhuvudtaget. Senare idag kommer jag lägga upp ett nytt, enkelt, gott recept här i bloggen.

 

Vi är i Fränsta, hos mina föräldrar. Det är skönt med lite miljöombyte ibland och så får man komma hem med ny energi. Igår fick Alice och Olivia smaka gröt första gången. De reagerade inte på något speciellt sätt. De är ju vana vid andra smaker av alla vitaminer de har fått så de smakade och smaskade lite men det var väl inte det godaste de ätit. Kul att de får börja smaka annat nu! Jag har helammat dem hela tiden och det känns så bra att vi klarat det. Jag är så glad och tacksam för att det har fungerat så bra! Nu har de blivit så stora att de kan få börja smaka riktig mat och så småningom får de börja äta mat istället. Om de vill ska man säga, det vet man ingenting om ju.

 

Jag har ont i nacken och huvudet och anar något litet virus i min kropp, det vill jag inte ha nu! Det finns det ingen tid till.. Jag hoppas på uppehåll hela dagen så att vi kan ta en promenad i friska luften, det har blivit dåligt med det den här veckan så det behöver vi alla.

 

 

Försöker få någon ordning på bloggen men det är svårt och det tar tid. Tid som man egentligen inte har som tvillingmamma.

Ikväll har vi haft besök, så himla trevligt när det kommer folk och hälsar på! E´s kusiner och syster med barn och respektive kom förbi. Lite fika och mys i höstmörkret. Nu är det Grey´s anatomy på TV och det vill jag verkligen se i lugn och ro. Typ det första jag kräver sen bebisarna föddes. Så nu blir det soffmys i min ensamhet i soffan.

Följer ni någon/några TV-serier? Vilka?

Just nu är jag låg, väldigt låg. Jag vet inte vad det är med mig.

Imorse sov vi till halv nio och jag sov så sjukt skönt inatt. La mig på spikmattan igårkväll och jag tror den hjälpte!

Har varit ute och hurtat med vagnen på en rask timmespromenad med en nyfunnen granne som bor bara tvärs över vägen. Ändå orkar jag ingenting just nu. Jag orkar inte laga mat. Betalade räkningarna idag och hejdå alla pengar, kan ju vara sånt som gör att man blir smått deprimerad också kanske?

 

När barnens moster var här fick de jättefina kläder av henne, som oftast när hon kommer. Tummen upp! Vi var även och hälsade på våra fina vänner som nyss fått en liten flicka. Vad liten och otroligt söt. Fastän hon är dubbelt så stor som våra när de föddes så kändes hon som det minsta jag sett. Jag vill så gärna se framför mig hur små de var när de låg i kuvöserna men det är helt enkelt omöjligt, helt ofattbart vad små de var!!

 

Igår var barnens farmor och T här och då fick vi hjälp med att sätta upp lite tavlor och sånt. Otroligt skönt!

Idag kom barnens mormor och morfar hit och de hade också med sig nya kläder. Vi tog en lång promenad och vi fick hjälp med att sätta upp en hylla och städa ur ett förråd. Det var välbehövligt.

 

Tusen tack!

 

Ska fixa bilder på presenterna imorn. God natt!