Hur gick detta till?
Ja, så hur gick det då när våra små älsklingar kom till världen? Världens sötaste och bästa små hjärtan! Vad jag älskar er!!
Det var lördagen den 31 mars, vi hade fullt upp med att städa i garderober och byråer i sovrummet. Vi packade undan en massa handdukar och påslakan för att få plats över till bebisarnas kläder och andra saker. Det var otroligt tungt för mig och jag fick vila med jämna mellanrum, jag hade även en pall som jag satt på när jag sorterade alla kläder som skulle till olika ställen. Efter flera timmars slit och många sammandragningar senare så bestämde vi oss för att åka till ett nyöppnat matställe för att äta lite sen middag. Åhh, det var så gott. Friterad kyckling med ris och sötsur sås åt jag. Såsen var FÖR stark för min smak men det var så gott. Vi måste åka dit och äta nånting snart igen!
Efter att vi ätit köpte vi glass och åkte hem. Bestämde oss för att mysa i soffan resten av kvällen. Jag satte mig tillrätta i soffan efter att ha ätit glass med vitchokladsås men jag fick så ont. Som mensvärk, som jag haft någon veckas tid nu men den här gången satt det i längre än vanligt. Efter en stund släppte det och det kändes som vanligt igen. Plötsligt så blev det alldeles varmt, jag tittade på E med en chockad min, ställde mig upp och då förstod jag att vattnet hade gått. Det bokstavligen forsade och jag skyndade mig in på toaletten.
E packade i den mån vi kunde tänka ner det som behövdes och sedan var det ilfart in till sjukhuset. Jag hade inte en tanke på att de skulle födas just då så jag tog det lugnt. Jag hade inte speciellt ont heller, bara sammandragningar som vanligt. Vi mötte en läkare nere i korridoren och han frågade några frågor och såg väldigt allvarlig ut och sen blev det bråttom. Då kändes det som att det var ganska allvarligt ändå.
Ultraljudsmaskiner, CTG-koller med jämna mellanrum och undersökningar var det som följde. Vi kom in runt 00-tiden och de tyckte att vi skulle försöka sova eftersom jag inte hade några värkar än. Lätt att sova liksom? Klockan 05 började jag få riktigt ont, en barnmorska som var otroligt snäll frågade mig om jag inte skulle ta ryggbedövningen och jo, jag gick med på det även om jag ville prova så långt det gick utan men varför ha ont i onödan om det går att lindra? Inte förrän klockan 09 fick jag bedövningen och efter det var jag i himmelriket. Jag kände ingenting, vad jag kommer ihåg. Jag hade lustgasen också så mycket är diffust.
Klockan halv 12 började jag få krystvärkar och klockan 12:01 föddes min lilla ALICE. Hon vägde ynka 1515gram och var 42cm lång. Jag fick se henne och jag hörde henne skrika sedan tog de iväg henne till ett undersökningsrum och E följde med. En krystvärk till och min OLIVIA var ute, 1630gram och 42cm. Hon skrek och jag höll henne i handen innan de tog iväg henne också.
Hur gick det då med min förlossningsrädsla? Jo, jag var livrädd. Men all personal på förlossningen var så otroligt snälla och hjälpte mig enormt och jag tror att det var bra att jag inte hann träffa Aurorabarnmorskan. Jag hann liksom inte gruva mig så himla mycket nu.
Mina barn är födda i vecka 32 och jag är så tacksam för att jag fick föda vaginalt. Vilken tur vi har haft då allt gått så bra som det gjort. De kom lite väl tidigt men det är starka tjejer vi har och oj vad de har kämpat! Jag berättar om våran tid på prematuren en annan gång. Nu ska jag gå ner och väcka mina småbrudar som idag väger över FEM kilo, helt otroligt! De ska äta kvällsmålet och sedan hoppas jag att vi får sova hela natten lång!
Hur många veckor stannade era bebisar inne i magen?
Kommentarer
Trackback
